Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konstrecensioner

A memory train – A train to Spain och Skuggor på Tegen2 i Stockholm

Nya bilder av spanska inbördeskriget och Ulrik Samuelson aktuella i Stockholm.

Utställningar

”A memory train – A train to Spain”

Tegen2, Stockholm. Visas t o m 18/9

”Skuggor”

Ulrik Samuelson

Galleri Gunnar Olsson, Stockholm. Visas t o m 24/9

Minnesbilder filtreras, lagras och skuggas. Ett kristallklart förlopp grumlas snart av nästa skeende, av tillrättalägganden och associationer, av rädslor, skam och förbud. Konstfilmen, kollaget och skiktmåleriet vet att skuggor skapas av ljus som läggs i dunkel. Inget mörker utan ljuskälla.

Med den senaste tidens galleriutställningar och biograffilmer påminns jag om att faktiska förhållanden behöver mörkrum för att karvas ut. Nu sätts ljuset på skuggorna för att framkalla det överskuggade. Carl Kylbergs utställning på Thielska Galleriet och Sara Broos film ”Speglingar” utgör bara ett par omskrivna exempel.

På Tegen2 framkallas 80-årsminnet av det spanska inbördeskriget 1936–39. På utställningskatalogens omslag syns ett upplyst järnvägsspår mot svarta fält och olycksbådande telefonstolpar. Jag väntar mig inbördeskrigets sorg, vansinne och förtvivlan i Guernica-målningens efterföljd, men möter istället en berättelse om hoppfull och tveklös frihetskamp mot fascismens och nazismens förtryck i 1930-talets Europa. Här läggs ljuset först. Det tragiska slutet sedan.

I sex skakande och personligt anknutna filmer, i objekt och dokument skapade av det internationella vandringsprojektet ”A train to Spain”, skildras några av de mångtusentals frivilliga från hela världen som reste till Spanien. Detta för att försvara landets nyvunna demokratiska republik mot nationalisternas anfallskrig, överlägset och förödande understött av Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien.

Att resa för att strida betyder i dag terrorism. På Tegen2 erinrar utställningen om hur brigaden av frivilliga i verkligheten var en brokig mix av socialdemokrater, liberaler och kommunister, internationalister, socialister och anarkister, arbetare och intellektuella. De danska bröderna Harald, Kai och Aage Nielsen begav sig iväg på cykel. (Albert Scherfigs och Charlie Krautwalds dokumentär). Sjuksköterskan Bertha Olofsson bröt upp från syskonskaran i värmländska Brunskog för att arbeta på ett krigssjukhus i spanska Alcoi. (Tinna Jonés film och objektverk).

I sin mentalt flimrande film ”Tidens våldsamhet – la violencia del tiempo” lyfter Dror Feiler fram hur judar och palestinier slog följe till Spanien och att judar från alla länder utgjorde en stor del av den internationella brigaden. Ibland som musikgrupper, förenade i sången om alla de skingrades möte.

Den finländska, prisbelönta filmaren Katariina Lillqvists dockanimation ”Radio Dolores” är central i utställningen, men inger mig dubbla känslor. Med utgångspunkt i de legendariska tjeckiska dockmakarna Jan Svankmajer och Jiri Trnka skapar hon en drabbande saga om sin pappas sökande efter sin fars öde i spanska inbördeskriget. Men med anspråk på sina tjeckiska föregångares elegans och sinnliga illusionism förblir Lillqvists dockhuvuden amatörmässigt grovhuggna. Dockornas rörelser och målade ögon får ensamma bära budskapet.

I Ulrik Samuelsons nya målningar ”Skuggor” på Galleri Gunnar Olsson är just ljuset en förutsättning för att göra dunkelheten, mörkret och minnesassociationerna synliga. Här på en grund av bladguld av lysande mässing. Under den en grundfärg av varm rödbrun terra di sienna.

Utgångspunkten är upplevda platser vid Omberg med poetiska namn; Oxbåset, Svarta grind och Älvarumsudde. Fast det är inte platserna som dyker upp ur de dubbelgrundade målningarna. Utan en bok, en höhässja och en graalbägare.

Men vilken bok! ”Bok” heter målningen. Det rör sig dock knappast om en skrift. Fast den är tjock – och sargad. Det står ingenting alls på sidorna.

På uppslaget syns bara bladguldets fransiga remsor, dukens gräng och framskrapade ytor av den röda grunden. En bok gjord av mycket vacker konst på duk. Som blöder. Och glöder. Som hade den befunnit sig i strid. Underlaget är dubbelbottnat. Plankor eller jordfåror? Ett bord och en åker?

Intill hänger bilden av en höhässja. Som den kunde te sig i barndomen, innan hässjan avskaffades. Mystiskt långhårig och så konstrikt konstruerad mot fukt och mögel att den gick att gömma sig under. ”Hö-adjö” heter Ulrik Samuelsons hässja. En tapper volm omgiven av en gyllene aura och med blodspetsad stör. Som hade också höet varit ute i krig. Och nu uppenbarar sig som en skugga ur skuggorna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.