Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-13 10:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/anders-widoff-vill-se-utan-att-forenkla/

Konst

Anders Widoff vill se utan att förenkla

Bild 1 av 2 Vy från Anders Widoffs utställning på Konstnärshuset
Foto: Konstnärshuset
Bild 2 av 2 Vy från Björkholmen gallery
Foto: Björkholmen gallery

Anders Widoff ställer ut parallellt på Konstnärshuset och Björkholmen gallery i Stockholm. Det är monokroma målningar och funna objekt från en Parisvistelse, luftigt ordnade, skriver Sebastian Johans.

Luftigt och ljust. Det är det första intrycket av Anders Widoffs utställning ”Jag är du, när jag är jag” i Konstnärshusets stora sal. En välgörande antites till den tunga, mörka höstvintern utanför.

Ändå är salen full av prylar. Några bord i mitten är belamrade av funna objekt. Enkla träbitar, lerklumpar, plastmuggar och betongklossar. På väggarna hänger en lång serie monokromer i återhållsamma, dova färger. Rummet borde kanske upplevas som överfullt. Men som så ofta hos Anders Widoff är dubbelheten viktig.

Det behärskat genomtänkta utställningsrummet kan nästan beskrivas som en chabby chic-butik med hittegods, som kan arrangeras till originella stilleben i vackra fönstersmygar i påkostade hem. Men bara nästan. Widoff smakar på estetiken men är alltför balanserad och delikat för att gå över linjen. 

Det finns en ordning i det luftiga. De upphittade objekten är placerade med en disciplinerad nit. Några av dem har kompletterats med ord. De flesta av Paul Celan, som ”Ljus var. Räddning.” Det är ett effektivt tillägg, och precis som den store poeten är Widoff på jakt efter att se utan att förenkla.

Monokromerna är målade som ett slags dagbok, en per dag, under en längre vistelse i Paris, där också objekten är funna. 

Känslan av att befinna sig i ett kontinuum förstärks av att utställningen har en mindre pendang på Björkholmen Gallery, där verk ur samma serier visas på ett snarlikt sätt.

Den envetna upprepningen och de enfärgade bildernas dokumenterade av tid för förstås tankarna till genrens stjärna On Kawara, som producerade monokroma ”datummålningar” från 1966 till sin död 2014 (några just nu aktuella i Moderna museets samlingspresentation). Anders Widoff gör en rörande och impressionistisk hommage.

Vi dör en gång och har bara ett liv, har On Kawara sagt och tillade: ”Continuity means nothing and discontinuity means existence.” Med Kawara fördjupas allvaret också hos Widoff.

Den flanerande blick som Widoff låter oss följa längs Paris boulevarder är visserligen lätt och svävande, men också på liv och död.