Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/curt-asker-synliggjorde-luften/

Konstrecensioner

Konstrecension: Curt Asker synliggjorde luften

Curt Askers ”Situation” i spegelglas, ”Blad” och fotot ”Horisonter”. Foto: Jakob Asker

Konstnären Curt Asker, som avled 2015, tillägnas nu en retrospektiv på Konstakademien. Den tillhör det vackraste Magnus Bons sett i salarna. 

Rätta artikel

Curt Askers viktigaste material var luft. Inte skulptur, teckning, akvarell, fotografi eller grafik – trots att det är vad hans objekt, verk på fiberduk och papper är gjorda av. Det var själva luften Asker förhöll sig till i sin konst. Och som han gjorde synlig. 

Att luften också syresätter Askers kalligrafiska teckenbilder blir tydligt genom den mycket elegant installerade utställningen i Salarna på Konstakademien.

Den retrospektiva presentationen tillhör definitivt en av de vackraste jag sett därinne, och de ljusa, rymliga salarna lyfter verkligen fram kärnan i Askers konst. Här råder en harmonisk balans mellan koncentration och lätthet, mellan tätheten i etsade objekt av fjäderstål och genomsläppligheten i utskrifter på tunt rispapper. Den glesa hängningen skapar intrycket av att verken svävar, vilket flera av dem faktiskt gör.

Kännetecknande för Askers konst är ju drakarna, gjorda av siden eller tunt spinnakertyg. På 70-talet var de ett slags realistiska siluettfigurer – här klättrar en cyklist och en snigel högt på väggarna – men som längre fram blev alltmer förenklade. En vit spiralformad drake från slutet av 90-talet kallade Asker för ”Himlens navel”. Mittpunkt och ursprung i ett. 

Och på omslaget till utställningens utmärkta katalog ser jag konstnären själv i aktion med en osynlig lina i händerna. Han står ute bland sanddynerna och styr en kloförsedd djurtass i vinden.

Ur drakarna växte andra former fram, som konturen av ett kryss eller utsträckta objekt, likt smala öppningar eller snitt, betitlade ”Immobilier”. Ett slags förstorade teckningar eller akvareller befriade från pappret, liksom tyngdlösa och insvepta i en stillastående rörelse. I utställningen ser jag hur en rosafärgad horisontal skåra vilar viktlös under taket i ett av rummen och i ett annat en intensivt gul glipa som upprätt markerar sin position nära golvet. Uttrycket är precist, föremålen på en gång oberoende och inväntande min ankomst. 

En ansamling med små teckningar utgör Askers grundmaterial. Bland deras spridda observationer och antydningar känner jag igen de större verkens former och linjer. Men Askers objekt intar inte bara olika platser i utställningsrummen, de skapar även situationer utplacerade i naturens rum, vilket framgår av hans fotografier. 

”Källa”, foto av Curt Asker Foto: Curt Asker

De suggestiva bilderna går utöver att vara rena dokumentationer i färg eller svartvitt, och jag upplever fotografierna som de mest gripande bland hans dubbelbottnade drömsyner. 

Lika konkreta som Askers verk är när jag möter dem öga mot öga, lika svårfångade framstår de avfotograferade i landskapet. Skalan går inte längre att avgöra, avståndet mellan objekt och omgivning har blivit oväsentligt. Verken har klivit in i ett friare element, och jag lockas av den distanserade närvaron som den fotografiska hinnan framkallar.

Curt Asker lät sina cirklar och bågar avteckna sig mot himlavalvet, och han fotograferade hur lysande knippen av streck trädde fram ur mörka grottor. Även genom detta medium utvidgade han verkligheten.