Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Diana: Her Fashion Story på Kensington Palace i London

Stilikon. Prinsessan Dianas mest kända klänningar utställda.

UTSTÄLLNING
”Diana: Her Fashion Story”

Kensington Palace, London, visas hela 2017

Det börjar med ljusblå nylonpuffar i troskyldigt tyll i konservativ konfektion för överklassdebutanter. Och slutar också i ljusblått, men nu i halt åtsmitande siden översållat med lila stenar och vita pärlor i design av Versace.

Däremellan har man fått se den slinkiga klänningen i mörkblå sammet som prinsessan Diana bar när hon dansade i Vita Huset med John Travolta och hamnade på tidningssidor över hela världen, jämte många av de mest ikoniska plaggen vi sett på bilderna av Mario Testino.

Det är tjugo år sedan Diana, prinsessa av Wales, dog. Kensington Palace i London, där hon bodde, ställer nu ut 25 av hennes mest omsusade klänningar. Samtidigt har man skapat en särskild vit trädgård, med blinkning till en annan känd trädgård, den på Sissinghurst, anlagd av Vita Sackville-West.

Dianas främsta tillgångar var hennes skönhet och hennes ”likeability”. Hon lärde sig att använda båda, att gestalta sin persona och sina ställningstaganden med sina kläder.

Diana var det första kungliga personen som blev ett varumärke. När hon som nittonåring gifte sig med prins Charles hamnade hon i världens strålkastarfokus och där blev hon kvar till sin hastiga död i trafikolyckan i Almatunneln i Paris, frånskild, och i sällskap med den egyptiske playboyen Dodi El-Fayed.

Dianas främsta tillgångar var hennes skönhet och hennes ”likeability”. Hon lärde sig att använda båda, att gestalta sin persona och sina ställningstaganden med sina kläder. Så länge Diana var kunglig samarbetade hon främst med brittiskt mode. Hon var som ett konstföremål, med varje offentligt framträdande som en vernissage, som en teaterföreställning, där kostym och rollgestaltning nagelfors.

Hon lärde sig den hårda vägen – på utställningen visas en grön och svartrutig yllekappa som hon bar som nygift i Venedig. Kritikerna kallade den ”ett hästtäcke”, och den användes aldrig mera. Vi ser hur hon blev alltmera medveten om sin kropp som sitt uttrycksmedel och hur hon lärde sig hantera den.

Här finns exempelvis favoritklänningen med svart sammetsliv och röd taftkjol, draperad diagonalt och med ena axeln bar. Till denna bar hon långa handskar, en röd och en svart. Så både dolde hon och drog uppmärksamheten till sina alltför långa (!) armar. Hon skrev om konventionens oskrivna lagar.

Förutom klänningarna finns här tidningsomslag, fotografier och klädskisser med hennes egna kommentarer. Rörande är en lång grön sammetsklänning med de små prinsarnas fingeravtryck i knähöjd. När jag står framför klänningarna, slås jag av hur lång hon var – och hur smal. De där åtsittande liven kan inte vara mer än storlek 36 – 38.

Kläder utan sin bärare kan vara som tomma skal. Men här lyckas de vara mer än så. Det är nästan som om man ser henne hastigt i ögonvrån – som en flyktig Tintomara.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.