Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konstrecensioner

”Disney – Konsten att berätta”: Nordiska akvarellmuseet

Fint och flummigt från Disney. Originalverk från den kreativa processen i Walt Disneys Animation Studios visas nu på Nordiska akvarellmuseet. Här kan man förlora sig i både subtila och sanslösa skisser.

KONST

”Disney – Konsten att berätta”
Nordiska akvarellmuseet, Skärhamn. Visas till och med 4/9.

I en grönskande rymd står en skattkista på glänt. Gestalter svävar lite varstans i skogens djup: En liten pigg riddare. En häst. En varelse med svarta fladdermusvingar. Tre små skvallriga feer i rött, gult och blått. Och en flicka i en säng.

Disneyfilmen ”Törnrosa” från 1959 har aldrig tillhört mina favoriter. Det är något alltför slätstruket och mesigt över den ständigt leende, sovande hjältinnan. Men den lilla konceptskissen ur filmens tidiga produktionsprocess är helt enkelt bedårande i sitt ofärdiga uttryck.

På Nordiska akvarellmuseets utställning ”Disney – konsten att berätta” i Skärhamn visas nu denna originalskiss tillsammans med en mängd andra teckningar och akvareller från Walt Disneys Animation Studios från 1930-talet och framåt. Välkända långfilmer som ”Snövit och de sju dvärgarna” från 1937 och liknande publikframgångar har kompletterats med material från mer eller mindre bortglömda produktioner som ”Melody time” från 1948.

Den helflummiga (jo faktiskt) ”Fantasia” från krigsåret 1940 är ett exempel på en film som varken blev någon kritiker- eller kommersiell framgång. Men Walt Disney var begåvad med såväl kommersiell fingertoppskänsla som förståelse för skapandets förutsättningar och insåg värdet av konstnärliga experiment.

Det är lätt att förlora sig i stillbildernas detaljer både länge och väl. Man fångas av subtila förändringar i den stora stygga vargens ansiktsuttryck och de sanslösa färgkombinationer som testades ut till ”Den lilla sjöjungfrun” från 1989. Skisserna ger inblickar i en konstnärlig process, men också i en arbetskultur. Att det rådde en kass kvinnosyn både i Disneystudion och i en del filmer har väl ingen missat vid det här laget. Den sovande Törnrosa kan på en skiss exempelvis lätt uppfattas som naken där hon ligger i väntan på sin kyss.

En utställning om Walt Disneys filmer blir en utställning för alla. Och här trängs animationsfantaster såväl som barnfamiljer och pensionärer. Men jag längtar efter någon form av problematisering. Det finns ju att ta av. En Disneyfierad barnkultur, inte minst.

Ett tillskott hade varit att lyfta fram några av studions många – oftast helt anonyma – medarbetare. En figur i berättelsen om företaget är den svenske emigranten Gustaf Tenggren. Den på Valand utbildade konstnären var anställd som animationschef och art director under några år på 1930-talet. Där slets han mellan rollerna som kommersiellt styrd animatör och fri konstnär, och valde till slut det senare.

Mary Blair utgör ett undantag i den tidigare helt manliga arbetsstyrkan på Disneys kreativa avdelning. Som animatör lät hon den moderna konsten göra sitt intåg med färgsprakande, expressionistiska gouacher och konceptskisser, bland annat till den enastående snygga ”Johnny Appleseed” från 1948.

Utan någon form av kritisk diskussion blir en sådan här utställning lika slätstruken som ”Törnrosa”. Om än välgjord.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.