Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konstrecensioner

Konstrecension: Djupdykning i våra bild- och faktaflöden

Stockholms gallerier har dragit igång höstsäsongen. Sebastian Johans har sett tre intressanta utställningar i kvarteret runt Hudiksvallsgatan som på olika sätt skärskådar våra informationsströmmar.

Utställningar

Joakim Ojanens utställning ”Where do we go from here” visas på galleri Christian Larsen, Stockholm, t o m 6/10.

Frida Orupabos utställning ”Two-Thirds Pleasure” visas på Galerie Nordenhake, Stockholm, t o m 6/10.

David Svenssons utställning ”The Blaze” visas på Galleri Fagerstedt, Stockholm, t o m 6/10.

Det ständigt expanderande flödet av informationen är en av vår tids riktigt stora utmaningar. Hur ska vi se, sortera, värdera och förstå i en massa som inte går att överblicka?

Följdriktigt har konstvärlden det senaste decenniet svämmat över av verk som på olika sätt undersöker hur vi organiserar och lagrar information och kunskap. 

På senare tid har trenden med installationer som har encyklopediska pretentioner mattats till förmån för konst som söker mindre, mer skärskådande utgångspunkter. Det är åtminstone en slutsats man kan dra efter säsongsöppningen på gallerierna kring Hudiksvallsgatan, där flera konstnärer utgår från relativt specifika flöden av information.

Den med rätta hajpade Joakim Ojanens konstnärskap både börjar och slutar i en estetik som silar sina intryck genom ett raster av animerade serier av typen ”Svampbob Fyrkant”.

Ojanen har de senaste åren synts i diverse sammanhang men utställningen ”Where do we go from here” på galleri Christian Larsen är hans första separatutställning i Stockholm. De yvigt absurda figurer som är Ojanens vanligaste motiv brukar hävda sig bra i samlingsutställningar, men det är roligt att se dem i ett eget sammanhang.

Menageriet består av ett trettiotal skulpturer i lera, plastellina och brons, samt några teckningar – och har man mött konstnären tidigare känner man igen sig. 

Stora huvuden, vindlande lemmar, underliga näsor, små näbbmunnar och en melankolisk grundstämning som kolliderar med det hejdlösa anslaget. Påfallande många av Ojanens figurer gråter och verkar fullt upptagna med att blicka inåt. Kanske sörjer de en omvärld som inte kan se förbi de förväntningar deras hysteriskt tokroliga yttre föder. Man behöver inte vara så glad bara för att det ser ut som om man har roligt.

Samma visuella tydlighet, men med en betydligt mörkare grundton, finns hos den norska konstnären Frida Orupabo. Hennes kollage av bland annat koloniala arkivbilder från faderns hemland Nigeria samlar intersektionella trådar av förtryck – ras, kön, sexualitet. Det går inte att värja sig inför utställningen ”Two-thirds pleasure” på Galerie Nordenhake.

Orupabo bearbetar materialet digitalt men fogar på ett mycket fysiskt sätt samman sina utskurna bilder med nitar, som om de vore sprattelgubbar. Med markanta inslag av våld och sexualisering kretsar Orupabos arbete kring i synnerhet den svarta kvinnans exploaterade kropp. 

Men den postkoloniala analysen stannar inte där. Gestalterna som är resultatet av Orupabos arkivdykningar och manipulationer blir mer än enkla representationer. Med små, nästan surrealistiska förskjutningar och en estetisk pregnans erövrar de en självständighet i förhållande till den historia de berättar.

Bilder som hör till ett pågående flöde kan alltid läsas om och bära många typer av laddning, poängterar Orupabo, som också är en av rätt få konstnärer som har hittat ett relevant sätt att använda Instagram. En titellös installation på nio små skärmar förtydligar. I kanalerna blandas fragment från texter, filmer, musik och nyheter i en helhet som har samma mörker som resten av utställningen, men också inslag av humor, hopp, lust och konst­historia. Vi läser alltid historien utifrån de perspektiv vi har för handen. 

Man skulle kunna påstå att Orupabo förkroppsligar den omsorg som den svenska konstnären David Svenssons antikvariskt sökande konst efterfrågar. Med utställningen ”The Blaze” på Galleri Fagerstedt arbetar Svensson vidare med sin fascination inför de mäktiga känslor som kan finnas i äldre böcker och föremål.

I installationen ”The melting down” har konstnären ställt in delar av sin samling av uranglas i en ugn och till hälften befriat föremålen från sin bestämda form. På en gång åverkan och förädling. En lek med form, men också med de konnotationer som bärs av det farliga uran som har fångat det gröngnistrande glaset.

Svensson har tidigare lyft ut sidor eller omslag ur gamla böcker och placerat dem i snygga helheter. I den nya serien ”Stories” är han mer andäktig och placerar hela böcker i boxar. Oftast uppslagna mot betraktaren som stirrar in på pärmens insida och försättsblad. De gulnande, fläckiga antikviteterna bjuder inte på mycket information, men känns ändå som närmast sakrala löften om den väldiga potential som ryms mellan två pärmar.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.