Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konstrecensioner

Konsertrecension: 1900 fångar en svunnen tid som aldrig funnits

Foto: Björn Bergenheim/rockfoto

I skärningspunkten mellan nostalgi och teknikromantik finns Christian Gabels projekt 1900. När det konsertdebuterar bjuds en analog helhetsupplevelse.

5

Konsert

”1900”

Idé, komposition, musiker: Christian Gabel

Scenografi: Mats Sahlström

Videokonstnär: Linus Johansson

Scen: Orionteatern, Stockholm

Betyg: 5

Musik

”1900”

Idé, komposition, musiker: Christian Gabel

Scenografi: Mats Sahlström

Videokonstnär: Linus Johansson

Scen: Orionteatern, Stockholm

Omgiven av en mörkblank vattenyta sticker scenen upp som en ö. Både ljudet och bilden brusar, så som det gjorde förr. Med sitt soloprojekt 1900 har Bob hund-trummisen och multimusikern Christian Gabel skapat ett sällsamt soundtrack till den tid som flytt. Eller som egentligen aldrig fanns. 

Det är den kontrasten som nu präglar hans första liveframträdande. En audiovisuell konsert med musiken från albumen ”1900” och ”Tekno”, där Mats Sahlström och Linus Johansson står för en svartvit videoscenografi som stämningsfullt spelar över Orionteaterns stenvägg. 

Kanske är det strömningstjänsternas musikaliska överflöd och den digitala tillvarons känsla av förgänglighet som skapar ett så starkt sug efter en analog helhetsupplevelse som denna. Flera extraföreställningar har sålt slut i rasande fart och till hösten blir det turné. 

Läs mer: Intervju med Christian Gabel 

En lättnad då att Gabel och hans liveband infriar alla förväntningar. Oavsett vilket epitet man väljer för var och en av de multikompetenta medmusikerna Lisa Nordström (Midaircondo), gitarristen Andreas Söderström (Ass), violinisten Josefin Runsteen och slagverkaren Per Eklund känns det otillräckligt. 

Gabel själv växlar främst mellan olika slags klaviatur och håller låg profil. Gitarristen Pelle Ossler gästar med samma diskretion. Var och en finns där för att bidra till musiken, som en befrielse bortom all annan högljudd artistprofilering.

Filmklippen i fonden förstärker samtidigt låtarnas ambivalens mellan modernitetens baksidor och den teknikromantik som kulminerar med ”Maskiner åt alla” – ett framrusande krautlokomotiv med kugghjulsaktivitet i fonden. 

Läs mer: Recension av 1900:s ”Tekno” 

På samma sätt som brittiska Public Service Broadcasting vill Gabel berätta någonting med sina samplade röster och nostalgiska ljudcollage. Om dåtida fattigdom, krig, städer i ruiner och rasande bränder. Sådant som nu förmedlas visuellt och gör Gabels skeva pianomelankoli till efter-katastrofen-musik. 

En märkligt upplyftande sådan som inte bara visslar ”Melodier med krökta ryggar”, utan även kallar in fyra farbröder i plommonstop som blåskvartett och hummande kör i ”Vi”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.