Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-15 22:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-allt-fran-ensamhet-till-digitala-overdoser-botas-pa-beckmans/

Konstrecensioner

Konstrecension: Allt från ensamhet till digitala överdoser botas på Beckmans

Bild 1 av 10 Ludvig Östman, visuell kommunikation, projektet ”Avskärmad”
Bild 2 av 10 Ur Adam Swärds modekollektion ”Mada”.
Foto: Rikard Lilja
Bild 3 av 10 Anna Herrmanns lampa ”Joan”.
Foto: Mathias Nordgren
Bild 4 av 10 Re-start av Mikaela Källgren, ger bortglömd elektronik nytt liv.
Foto: Mikaela Källgren
Bild 5 av 10 Re-start av Mikaela Källgren, ger bortglömd elektronik nytt liv.
Foto: Mikaela Källgren
Bild 6 av 10 ”No(n)sense” av Josefin Zachrisson
Foto: Frida Vega
Bild 7 av 10 ”No(n)sense” av Josefin Zachrisson
Foto: Frida Vega
Bild 8 av 10 Kaori Agematsu, ”Out of marine algae”.
Foto: Kaori Agematsu
Bild 9 av 10 Kaori Agematsu, ”Out of marine algae”.
Foto: Kaori Agematsu
Bild 10 av 10 Kaori Agematsus projekt ”Out of marine algae”.
Foto: Kaori Agematsu

Många samhällsproblem berörs på Beckmans examensutställning. Den genomsyras av empati, ifrågasättande av ny teknik och respekt för ändliga naturresurser, skriver Annica Kvint.

”What’s Next?” är titeln på årets examensutställning på Beckmans Designhögskola och den frågan är det nog många som ställer sig i dag. Inte minst såhär timmarna före EU-valet. Ska det bli någon ”Greta Thunberg-effekt”? Ska högerpopulistiska hbtq-motståndare få mer att säga till om? Ska vi fortsätta låta digital teknik dominera våra liv? 

I de 41 examensprojekt som presenteras på Beckmans berörs både dessa och andra aktuella samhällsfrågor. Och hur snabbt attitydförändringar kan ske är skolan själv ett exempel på. För mindre än fem år sedan var fascinationen för den digitala tekniken något som genomsyrade många examensarbeten här. Nu är ifrågasättandet av samma teknik en lika tydlig tendens. Kanske bidrar vetskapen om att stora, amerikanska företag som Facebook kan kartlägga varenda steg vi tar. Eller också räcker det med insikten om det illamående som överdoser av sociala medier och streamade tv-serier lätt kan skapa. 

Mira Berg Hedenborgs skulpturala möbler, ”Kroppar”, som inbjuder till interaktion. Foto: Adam Daver

Ludvig Östman bestämde sig för att göra upp med sitt eget skärmberoende och slutade använda smart phone och dator i en månad. I en dagbok, skriven, formgiven och tillverkad utan dator, beskriver han hur han plötsligt började läsa, lösa korsord och lyssna på radio, i stället för att ”vara slav under den digitala teknikens direkta belöningar”. Men den viktigaste insikten var kanske att analog teknik faktiskt gav en bättre överblick över formgivningsprocessen. 

Tilda Ragnartz beskriver i stället en e-handel som gått överstyr och ifrågasätter att vi enbart i Sverige tar emot 150 000 e-handelspaket om dagen. I en klaustrofobisk film skildrar hon det absurda i att globala e-handelsplattformar pratar förtroligt med oss för att produkter som ”fuzzy socks” och ”lollipop slime” dagligen ska kunna transporteras med flyg över kontinenter. 

Ur Adam Swärds modekollektion ”Mada”. Foto: Mathias Nordgren

En annan konsekvens av vår digitaliserade samtid är att vi rör oss i såväl fysiska som digitala rum. Hur det påverkar formgivning studeras i flera projekt. Josefin Zachrisson har till exempel undersökt tredimensionell formgivning i både en digital och en fysisk kontext med aluminiummöbler med datorframställda, delvis organiska, former som resultat.  

Att studenterna på Beckmans längtar efter en värld där man får vara sig själv och ha vilken könsidentitet man vill är ytterligare en tydlig tendens. Inte minst i Adam Swärds modekollektion ”Mada” (Adam baklänges), vars sensuella draperingar av exklusiva material grundar sig i hans egen bakgrund som icke-binär transperson och är formgivarens visuella uppmaning till personlig frigörelse.  

Kaori Agematsu har i stället utgått från sin respekt för jordens ändliga resurser. En rad materialexperiment med algprodukten agar, ett gelliknande ämne som utvinns ur den ätbara rödalgen, har resulterat i en serie nedbrytbara armaturer.  

Påtagligt många Beckmansprojekt försöker också råda bot på fenomen som psykiskt dåligt mående och ensamhet. Utställningen genomsyras av något så sympatiskt som empati och nivån känns överlag hög. 

Det gäller inte minst Anna Herrmanns lampa ”Joan”, som får mig att tänka på den amerikanske konstnären Alexander Calders mobiler och som känns näst intill produktionsklar. Lika väggfast som flexibel och organiskt skulptural, kastar den dekorativa skuggor samtidigt som den lyser upp tillvaron.