Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-25 06:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-brittiskt-modesug-sa-anda-in-i-norden/

Konstrecensioner

Konstrecension: Brittiskt modesug så ända in i Norden

Bild 1 av 2 Vy från ”British så in i Norden”, tema mode, musik och romantik
Foto: Peter Segemark/NM
Bild 2 av 2 Paisleymönster i svenska Whyreds tappning från 2018
Foto: Carin Ståhlberg

Nordiska museets modeutställning ”British så in i Norden” bygger på en bra idé. Men Carin Ståhlberg vill ha mer av allt, såväl plagg som historisk bakgrund.

Rätta artikel

Det sägs att många av oss svenskar är anglofiler och kanske beror det på att engelsmännen är så bra på att ge oss en bild av vad de vill ska vara det typiskt brittiska, alltifrån imperietidens glansdagar till krigsnostalgi och agentromantik. Påverkade har vi hur som helst blivit via filmer, musik och litteratur, inte minst modemässigt. 

Det brittiska modets inflytande på det svenska visas nu i Nordiska museets nyöppnade utställning ”British så in i Norden”. Och det för att fira ”vårt långa kulturella förhållande och våra handelsförbindelser med Storbritannien”, enligt curatorn Helen Persson. Med en eventuell knallhård Brexit runt hörnet känns utställningen på samma gång otajmad som högst aktuell.

Mikael Öst i Dellenkilten. Skotskt ylle med hälsingskt rutmönster från 2011. Foto: Carl Öst Wilkens

Det är en förhållandevis sparsmakad odyssé med plagg och accessoarer från 1340-talet fram till i dag som presenteras. Något är också inlånat och något är nyinköpt. Nordiska museets förråd är en skattkista med omkring 500 000 textilier och dräkter – så urvalet av knappt 100 plagg, skor och tyger känns för snålt. Man vill nämligen omedelbart se och veta mer, vilket ändå tyder på att själva idén till utställningen är helt rätt. 

Det är en tematisk uppbyggd utställning, inte kronologisk, och med några fantastiska papperskonstverk och dekorer av Bea Szenfeld. De tre temana kretsar kring import, våra vanligaste plagg/mönster samt herrmode. Och visst finns de här: den superklassiska trenchcoaten, den gladrutiga kilten, den snälla slipovern, den bångstyriga krinolinen, den politiska manchestervästen, de upproriska punkkängorna och den slitstarka tweedkavajen, och oftast i försvenskad version. På stora vita prislappar berättas kortfattat om kläderna, dess historia och koppling till Sverige. 

Brittiskinfluerad ridjacka i ylle från 1890-talet. Foto: Johan Danielson

Riktigt intressant är det förstås för den som undrar över förklaringen till varför brittiskt mode fick sådan genomslagskraft. Hur närmast ett paradigmskifte ägde rum när intresset flyttade över från fransk haute couture till prisvänligt mode-för-alla i Storbritannien. Svaret är engelsmännens tekniska uppfinningsrikedom, där spinnmaskinen Spinning Jenny och Den flygande skytteln tidigt möjliggjorde ökad produktion som påverkade priserna och exporten. Eller ta Charles Macintoshs fiffiga idé att applicera kautschuk mellan två tyglager och därmed skapa ett vattentätt tyg som användes till regnrockar. All den där informationen fördjupar museibesöket – men är här för knapphändigt utvecklat.

Det brittiska modet handlar förstås som allt mode även om klass och identitet. Det är signalmarkörer och kan berätta om vem man vill vara. Oljerocken är en typisk sådan brittisk lantegendomsmarkör som under sin storhetstid på 80-talet bars av många lägenhetsinnehavare i storstäderna. 

Och efter att drottning Victoria burit en vit bröllopsklänning när hon gifte sig med sin Albert 1840 blev just vita bröllopsklänningar ett exklusivt – och än i dag gällande –mode. 

Brudklänning i siden 1854, Sverige. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet

”British så in i Norden” är med sina brister ändå en sevärd utställning, men fungerar som en liten förrätt för den hungrige. Jag vill ha mer av allt: plagg, tyger, historia och nostalgi. Vilket trots allt ett gott betyg.