Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 22:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-dan-wolgers-gor-konst-av-datorgenererade-bilder/

Konstrecensioner

Konstrecension: Dan Wolgers gör konst av datorgenererade bilder

Bild 1 av 4 Dan Wolgers, ”Publikum 6”
Foto: Per-Erik Adamsson
Bild 2 av 4 Dan Wolgers utställning på galleriet Bohman-Knäpper
Foto: Per-Erik Adamsson
Bild 3 av 4 Dan Wolgers utställning på Bohman-Knäppers showroom
Foto: Per-Erik Adamsson
Bild 4 av 4 Dan Wolgers, ”MYC”
Foto: Per-Erik Adamsson

Dan Wolgers visar ready-mades i Bohman-Knäppers två gallerilokaler i Stockholm. Magnus Bons ser hans försök att neutralisera upphovsmannen som konst.

Det är alltid kul med en ny utställning av Dan Wolgers. Vad ska han visa den här gången? Även om han ofta överraskar går det att tala om en speciell wolgersk hållning. Ett tonläge, en träffsäkerhet.

Dubbelutställningen på Bohman-Knäpper är inget undantag. I galleriets huvudlokal visas utskrifter föreställande en teaterpublik i feststämning, tre snarlika motiv Wolgers hittat på nätet. Publiken är vänd åt olika håll, skrattar och häpnar. Över vad? Det är lätt att tänka sig att de reagerar på Wolgers överdrivet stora signatur som dominerar bilden. Men sambandet finns egentligen inte. Jag vet ju att publiken inte kan se namnteckningen. 

I utställningens andra del ( i galleriets showroom) visas abstrakta bilder – också de readymades. Dataprogrammerade. Tre geometriska färgfält i olika storlek, ungefär som Josef Albers hyllningar av kvadraten. Samtliga kombinationer av cyan, magenta och gult redovisas; färger som används vid fyrfärgstryck. Tryckta ovanpå varandra tycks de bilda en svart form, mitt i bilden. Ungefär på signaturens plats, i den första serien.

Wolgers eget bidrag tycks minimalt. Förutom hans väldiga signatur har andra bildmakare framställt verken. Idén bakom driver som bekant Wolgers konst. Men verken jag ser är likväl hans.

Liksom texten som hör till utställningen. Wolgers kanske viktigaste insats här. Genom den kan jag ta del av konstnärens röst. Den som verken gör allt för att radera ut. Wolgers strävar efter att neutralisera upphovsmannen, nå konstlösheten. En plats där värderingar inte fäster. 

Lyckas han, genom att förstärka namnteckningen? Nja, det är väl just för att det är Wolgers som signerat som jag blir intresserad. Och för att hans försök kan kallas konst.