Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-15 21:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-dora-garcias-konstnarliga-visklek-ar-kusligt-aktuell/

Konstrecensioner

Konstrecension: Dora Garcias konstnärliga visklek är kusligt aktuell

Stillbild ur Dora Garcias film ”Segunda Vez”, 2018. Courtesy Auguste Orts.
Bild 1 av 2 Stillbild ur Dora Garcias film ”Segunda Vez”, 2018. Courtesy Auguste Orts. Foto: Auguste Orts
Stillbild ur Dora Garcias film ”Segunda Vez”, 2018. Courtesy Auguste Orts
Bild 2 av 2 Stillbild ur Dora Garcias film ”Segunda Vez”, 2018. Courtesy Auguste Orts Foto: Auguste Orts

Den spanska konstnären Dora García är aktuell på Bonniers konsthall med en undersökning av sanningsbegreppet. En angelägen utställning men lite torftig visuellt, tycker Bo Madestrand.

Rätta artikel

När postmodernismen slog igenom vid 80-talets slut kom den som en befriare. Plötsligt var allt tillåtet, alla gamla regler och hierarkier var upplösta, alla etablerade sanningar relativa. Inom konsten ledde det till en kreativ blomstringsperiod, tungt influerad av framför allt franska filosofer och psykoanalytiker som de båda Jacquesarna Derrida och Lacan.

I dag är det svårt att vara lika entusiastisk. Populistiska politiker har kidnappat den postmoderna strategin och devalverat sanningsbegreppet, så att vi inte riktigt längre kan skilja mellan fakta och fake news. Därmed borde den postmoderna strategin vara förbrukad även inom konsten.

Men kanske finns det en tredje väg, där de postmoderna verktygen används till att ifrågasätta och demontera den politiska diskursen. Det är i alla fall så jag tolkar den spanska konstnären Dora Garcías utställning på Bonniers konsthall, där hon återvänder till Lacans psykoanalytiska teorier i filmer, performanceverk och väggteckningar. Alla kretsar kring frågor om sanning, originalitet och äkthet inom såväl konsten som samhället.

Förberedande teckning av Dora Garcia till utställningen ”Jag talar alltid sanning”
Förberedande teckning av Dora Garcia till utställningen ”Jag talar alltid sanning” Foto: Dora Garcia

På konsthallens glasväggar utåt Torsgatan har García målat ett lätt friserat citat från Lacan som står som motto för utställningen: ”I always tell the truth, but not all the truth”. Det är den vita lögnens strategi, att ljuga med sanningen som sköld och redskap. 

Från väggen inne i utställningen syns Dustin Hoffman och Robert Redford på en affisch för Watergate-filmen ”Alla presidentens män”. De blickar ner på ett bibelcitat ur Johannes-evangeliet som målats på golvet: ”Then you will know the truth, and the truth will set you free.” Så binds fiktionen, storpolitiken och religionen samman i en trasslig härva av sanningar, halvsanningar och lögner.

I det drygt timslånga filmverket "Segunda Vez” (Andra gången) återanvänder García ett par happenings från 60-talet av den argentinske konstnären, författaren och psykoanalytikern Oscar Masotta, och låter dem möta en samtida publik som därmed blir medaktörer i filmen. Det lite långsamma, pratiga tempot räddas upp av den filmiska kvaliteten; det är ett starkt visuellt verk med vackra naturbilder och interiörer från bland annat ett gammalt bibliotek i Buenos Aires. Här finns också referenser till den amerikanske konstnären Allan Kaprow, en av performancekonstens pionjärer från samma era. 

Det är en konstnärlig visklek vi känner väl igen från den tidiga postmodernismens citatkonst, där verken ofta byggde på associationer, citat och återbruk av idéer. För García är det uppenbarligen ett sätt att grunda den egna praktiken i konsthistorien, samtidigt som hon anlägger ett politiskt perspektiv med rötterna i den argentinska militärjuntans skräckvälde i 70-talets slut. Det ger verken en kuslig aktualitet i dag, när fascismen åter vinner mark såväl i Sydamerika som i Europa. 

Bonniers konsthalls glasfasad med text av Dora Garcia
Bild 1 av 2 Bonniers konsthalls glasfasad med text av Dora Garcia Foto: Oskar Omne
Bonniers konsthalls glasfasad med text av Dora Garcia
Bild 2 av 2 Bonniers konsthalls glasfasad med text av Dora Garcia Foto: Oskar Omne

Det är alltså en vältajmad, stringent och angelägen utställning. Men som så ofta med den äldre postmoderna konsten är den på en gång lite för smart och lite för uttryckslös för sitt eget bästa. Det är en konst som vilar mer på förklaringar och tolkningar än på den visuella helheten, som kan upplevas som torftig och återhållen. 

Parallellt med Dora García visar Bonniers konsthall även en liten utställning med den brittiske konstnären Peter Liversedge, en uppföljning på de 45 förslag han presenterade som en del av ”Working Title” i konsthallen tidigare i år. Förslagen kommer bland annat att gestaltas i form av ett demonstrationståg med skolbarn på Bonniers Konsthall och i Farsta Centrum i mitten av januari.

Jonas Thente: Tidskriften Glänta tar sig an vår tids viktigaste fråga – sanningen