Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-gilbert-george-bombar-med-provokationer-och-karlek/

Konstrecensioner

Konstrecension: Gilbert & George bombar med provokationer och kärlek

Bild 1 av 6 Konstnärsduon Gilbert & George på Moderna museet
Foto: Adam Daver
Bild 2 av 6 Gilbert & George ”Death”, 1984
Foto: © Gilbert & George
Bild 3 av 6 Gilbert & George ”Jesus Jack”, 2008
Foto: © Gilbert & George
Bild 4 av 6 Gilbert & George ”Queer”, 1977
Foto: © Gilbert & George
Bild 5 av 6 Gilbert & George ”Youth Faith”, 1982
Foto: © Gilbert & George
Bild 6 av 6 Gilbert & George ”Vomit”, 2014
Foto: © Gilbert & George

Gilbert & Georges retrospektiv på Moderna museet täcker konstnärsduons produktion från 1970-talet fram till i dag. Verkens visuella kraft är omöjlig att värja sig mot, tycker Bo Madestrand. Utställningen är tillgänglig och kul. 

Rätta artikel

I ett ofta citerat brev skriver den franske 1800-talsförfattaren Gustave Flaubert om vikten av att leva ett vanligt och anspråkslöst liv för att kunna vara vild och originell i sitt arbete. Inga konstnärer har lika hängivet gjort den devisen till en livsstil som det engelska konstnärsparet Gilbert & George. De har bott i samma hus i London sedan 1968, klär sig dagligen i samma skräddarsydda kostymer, äter samma maträtt på samma restaurang och undviker alla distraktioner i form av film eller teve. Till DN:s Georg Cederskog sa de tidigare i veckan att de ”vill hålla hjärnorna fria” från yttre påverkan.

Det är förstås en sanning med modifikation. I sina verk har Gilbert & George bland annat citerat rubriker från den engelska tabloidpressen och småporriga kontaktannonser, och hämtat mycket av sin inspiration från det vimlande gatulivet i East End. Med åren har de dessutom blivit alltmer ilsket politiska, i några av sina verk från 2010-talet attackerar de dagens nationalism och fascism i otvetydiga termer: ”Våra farföräldrar röstade inte på fascister – de sköt dem!”

Gilbert & George

Första gången jag själv kom i kontakt med Gilbert & Georges konst var på Guggenheim-museet i New York 1985. I flera år efteråt gick jag runt i en urtvättad T-shirt som jag köpte på utställningen. När jag nu traskar fram i Stockholms snömodd för att se deras stora retrospektiv på Moderna museet oroar jag mig för att de ska ha åldrats dåligt – var inte deras enorma, färgstarka fotomontage egentligen ganska kitschiga och pråligt dekorativa? 

Jo, det var de. Men samtidigt har de en visuell kraft och geometriska kompositioner som gör dem helt omöjliga att värja sig mot, ungefär som barocka altartavlor eller glasmålningar i gotiska katedraler. Både i sin konst och i intervjuer har Gilbert & George kritiserat religionens fördömande hållning till homosexualitet, men deras verk är på sitt sätt lika direkta och slagkraftiga som den religiösa propagandan – eller, för den delen, Sovjeterans politiska väggmålningar och vår egen tids storbildsannonser.

Gilbert & George

Är det någon tid då de verkligen klickar i med tidsandan så är det på 80-talet, när deras verk kliver upp i skala och intensitet. Deras montage med starka grundfärger och frilagda bilder av unga män från den tiden kunde likaväl ha suttit på skivomslag med band som Frankie Goes to Hollywood eller Pet Shop Boys, eller prytt omslagen på tidningar som The Face. Det är en livsbejakande, färgsprakande konst som verkligen betonar det glädjefyllda i ordet ”gay”.

De tidiga verken från 70-talet är ofta svartvita och lite mindre i formatet, vilket gör dem mer eleganta, tystlåtna och introverta i uttrycket. Med tiden har de fått en historisk, lätt nostalgisk patina som gör dem lätta att tycka om. Men till min förvåning gillar jag de närmast chockartat färgstarka och detaljrika verken från senare tid lika mycket. Åldrande, framgångsrika konstnärer har ju ofta en tendens att inte bara upprepa sig, utan förstärka sin konstnärliga särart till maniska tics i ständigt större format. Att Gilbert & George inte hamnat i den fällan tror jag delvis kan ha att göra med att de, enligt egen utsago, gör alla sina verk själva, utan en armé av assistenter.

I deras verk finns både en logisk kontinuitet och en vilja att förändras i takt med tidens tekniska, politiska och estetiska utveckling. De har hållit fast vid det geometriska rutnät som utgör stommen för alla deras verk (och gör dem lättare att transportera och montera), men samtidigt fyllt det med ständigt nya referenser, historier och associationer. Om de en gång i tiden mest var intresserade av att vända rumpan åt den stela brittiska medelklassen, är de som sagt desto mer politiska och bitska i dag – i stället för att provocera med sperma och bajskorvar fyller de numera sina bilder med bomber och burkor.

Gilbert & George.

Eller, för den delen, med snuskiga citat som de här: ”Lick dick. Masturbate a monk. Ream a reverend. Menstruate in the mosque.” Allt i enlighet med de tio budord de formulerat om sin konstnärliga verksamhet, som att bekämpa konformism, att använda sig av sex och att ge något tillbaka till publiken – med kärlek.

Och det är precis så deras verk fungerar. Retrospektiven på Moderna är ett exempel på den sorts instagramvänliga utställningar som både museer och allmänheten är så förtjusta i nu för tiden – tänk Marina Abramovic, Yayoi Kusama eller Olafur Eliasson. Redan dagen efter vernissagen är mitt flöde fullt av Gilbert & Georges rumphål. Men det är lätt att förstå varför de väcker sådan uppmärksamhet. 

Detta är, som Gilbert & George själva brukar framhäva, en konst för folket, om ämnen som angår oss alla – som sex, död, pengar, religion, politik. Den är tillgänglig, kul och begriplig även för den som inte läst konstvetenskap, men inte ytlig eller spekulativ. I en intervju i utställningens omfångsrika katalog förklarar de: ”Vi ville att konsten vi gjorde skulle nå ut och vara något, betyda något. Vara något mer än målningar som säljs och försvinner. Vi ville att den skulle ha ett liv i världen.” Och det har de lyckats med.