Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 12:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-hyperspeedat-pa-malmo-konsthall/

Konstrecensioner

Konstrecension: Hyperspeedat på Malmö konsthall

Bild 1 av 2 James Richards bredbildsprojektion ”Phrasing” på Malmö konsthall.
Foto: Helene Toresdotter
Bild 2 av 2 Leslie Thornton, stillbild ur videon ”Cut From Liquid to Snake” på Malmö Konsthall. Courtesy konstnären & Rodeo, London/ Piraeus.
Foto: Helene Toresdotter

Malmö konsthalls grupputställning ”Speed 2” belyser hot mot mänskligheten. Men sikten skyms av ett hyperstressat informationsflöde, anser Dan Jönsson.

Rätta artikel

Mänsklighetens ödesfrågor är ju inget man bara viftar bort. Malmö konsthalls utställning ”Speed 2” bärs upp av ett hårt politiskt undertryck där hoten från klimatförändringarna, kärntekniken och den sjätte massutrotningen ligger som en dov ton bakom ett avancerat bildcollage på hög visuell volym.

Det bränner, och det ska kännas på näthinnan.

Samarbetet mellan de båda amerikanska konstnärerna James Richards och Leslie Thornton tog fart under en vistelse vid CERN-laboratoriet i Schweiz och har med tiden utvecklats till något som liknar en blandning av kaotisk mediebank och apokalyptiskt kuriosakabinett. 

Videoinstallationer, historiska ljuddokument och remixer av egna äldre verk samplas med upphittade föremål och arbeten av andra konstnärer i en totalitet lika mångstämmig och splittrad som vår tids vetenskapliga och filosofiska världsbild.

Åtminstone tror jag det är så det är tänkt.

I verkligheten har jag väldigt svårt att hitta någon väg in i denna labyrint av utsagor och intryck, där sikten hela tiden störs av kolliderande bild- och ljudfragment som fogats samman enligt något slags intuitiv cut-up-teknik. 

Visst finns här en del att fängslas av: Richards ”Phrasing”, en flerkanalig projektion av uppförstorade röntgenfotografier, har en kylig skönhet, och i ljudspåret till Thorntons ”Cut From Liquid to Snake” ingår ett förhör med ett ögonvittne till Hiroshimamassakern som är isande i sin saklighet.

Sådana detaljer blir vilopunkter i en hyperstressad mediemaskin som oavbrutet – och för all del högst tidsenligt – spottar ur sig ett överflöd av information jag till slut inte vet vad jag ska göra med. 

Är det meningen att vi ska höra vad som sägs i mumlet från den där bilradion? Att vi ska försöka tyda de mikroskopiska anteckningarna på den paranoide strålningsspanaren Horst Ademeits polaroidbilder, och läsa den oändliga texten om får och linbanor i ”Sheep Machine Redux”? Jag får tyvärr en känsla av att det inte riktigt har någon betydelse.