Att det dödförklarade måleriet lever och frodas i ”det utvidgade fältet” har varit uppenbart ett bra tag nu – och dominerar denna gång galleriernas säsongsupptakt på Hudiksvallsgatan. Här kan jag även konstatera att det är kvinnorna, Ann Edholm och Linnea Rygaard, som tar plats med de största formaten. 

Rygaard på Cecilia Hillström gallery (t o m 21/9) flätar rytmiskt samman arkitektoniska element, trollar med perspektiv, skala och illusorisk djupverkan. 

Hon har även bokstavligen expanderat måleriet i rumsrymden, genom att skjuta ut några dukar från väggarna med hjälp av stöttor. Dessa målningar står på golvet likt objekt och förstärker den labyrintiska känslan i motiven.

Det är ett stiligt, skickligt sammansatt måleri. Den dämpade färgskalan håller sig inom gråblå eller gröngula toner och de geometriska byggelementen är omväxlande stramt kantiga och mjukt rundade. Associationer går från barockträdgårdar i uppifrånperspektiv och förmodernistiska fasadornament, till bjälksystem sedda underifrån och tidiga dataspel.

Titlarna är förbryllande nog hämtade från kända kärlekssånger, men ger Linnea Rygaards mångfacetterade måleri ytterligare tolkningsmöjligheter.