Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-migrationens-trauma-gestaltat-i-konsten/

Konstrecensioner

Konstrecension: Migrationens trauma gestaltat i konsten

Målning utan titel av Peter Weiss, 1955 Foto: Malmö konstmuseum

Malmö konstmuseum har en rik samling spår efter konstnärer med erfarenhet av migration. Nu visas ett spännande urval på Tensta konsthall.

Migration och att leva i exil är ett hett, högaktuellt ämne i vår tid, och ett tema som allt fler konstnärer utforskar. Just hur begreppet migration behandlas ur konstens perspektiv har CuratorLab på Konstfack studerat det senaste året, i samarbete med Tensta konsthall och med särskilt fokus på Malmö konstmuseums samling.

Att museets chef Cecilia Widenheim denna vår skulle bli ny ledare för Tensta konsthall är en lycklig slump. Och att forskningsinsatsen på just Malmö konstmuseum har gett en så rik utdelning bygger på en rad omständigheter, som till dels varit okända eller outforskade.

Resultatet presenteras i Tensta konsthalls samlingsutställning ”Migration: spår i en konstsamling”. Den innehåller verk från de senaste 150 åren, av ett femtiotal konstnärer skildrar olika erfarenheter av krig, förföljelse, flykt – och mötet med det nya landet Sverige.

Sven X:et Erixson, ”Flyktingar i Malmö Museum”, 1945 Foto: Jenny Eliasson

Här möter jag flera oväntade konstnärsnamn, som den skånske genremålaren Jakob Kulle. Hans ”Amerikabrevet” från 1881 är en finstämd skildring av hur en familj samlas för att andaktsfull lyssna till högläsning av nyheter från andra sidan Atlanten.

Och nog är det otippat att Stockholmsbaserade Sven X:et Erixson är representerad med ”Flyktingar i Malmö museum”, en expressiv monumentalmålning från våren 1945. Konstnärens fantasi fick näring av tidningsrapporter om det extraordinära händelseförloppet vid krigsslutet, då museet omvandlades till en flyktingförläggning. Museichefen Ernst Fischer öppnade dörrarna för hundratals nödställda som kommit med Vita bussarna från de befriade koncentrationslägren. 

Men även konstnärer som inkvarterades på museet lämnade spår efter sig, som numera ingår i samlingen. Gripande teckningar från Ravensbrück speglar både fasa och sammanhållning i barackerna; små verk signerade av bland andra den uppmärksammade Maja Beresowska men också av en okänd romsk kvinna som omfamnar sina barn efter sterilisering.

I samlingen finns också betydelsefulla verk av flyktingar som kom till Sverige före krigsutbrottet, som Peter Weiss och Lotte Laserstein. Hennes porträtt av ”Emigranten” (Dr Walter Lindenthal), med gåtfullt beslöjade ögon, tillhör utställningens finaste.

Den mest okända gruppen verk är lätt modernistiska målningar från Lettland, inköpta i Riga 1939. Många lettiska konstnärer kom med flyktingbåtar till Gotland och direkt efter kriget fylldes samlingen på av fler verk, med ytterst knapphändig dokumentation. Nu visas denna verksgrupp för första gången på 60 år, tillsammans med en forskningsrapport.

En annan grupp verk speglar det politiska engagemanget under 60- och 70-talen. Till de bästa hör Gerhard Nordströms förrädiska ”Eftermiddagssol i hagen”, där han målat in dödsoffren från en Vietnammassaker i ett idylliskt svenskt sommarlandskap.

Utställningsvy från Tensta konsthall, med Peter Weiss självporträtt i centrum Foto: Tensta konsthall

Cecilia Widenheim har de senaste åren även berikat samlingen med verk av tidigare orepresenterade konstnärer, som den i dag internationellt kände Carlos Capelán. Honom minns jag som en i den grupp av latinamerikanska flyktingar som under min uppväxt vitaliserade kulturlivet i min gamla hemstad Lund. Hans största verk på Tensta konsthall är den väl valda målningen med infälld text ur essäsamlingen ”Art and otherness. Crisis in cultural identity”.

Och missa inte Meric Algüns uppmärksammade verk med all världens visumansökningar, den ena mer absurd än den andra. Ja, vad svarar man på frågan ”Önskar du leva tillfälligt eller permanent?”

Läs fler konstrecensioner av Birgitta Rubin, till exempel om skulpturer med speciell närvaro på Drottningholm.