Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-16 08:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-reva-i-nyhetsflodet-fran-bangladesh/

Konstrecensioner

Konstrecension: Reva i nyhetsflödet från Bangladesh

Stillbild ur Munem Wasifs video ”Kheyal” och i förgrunden ”Nine Month Circle” av Yasmin Jahan Nupur Foto: Jonas Eng

Tre konstnärer från Bangladesh ställer ut på Färgfabriken i Liljeholmen. Sebastian Johans får insikter bortom det han vet och förväntar sig. 

Vad vet du om konstscenen i Bangladesh huvudstad Dhaka? Inte särskilt mycket, skulle jag tro. De nyheter från 18-miljonersstaden som når våra västerländska ögon och öron handlar vanligen om bristande mänskliga rättigheter, fruktansvärda arbetsförhållanden och hotande miljökatastrofer.

Det är gott så, vi borde intressera oss för problemen i Bangladesh. Inte minst för att en försvarlig del av de kläder vi bär på våra kroppar är tillverkade i landets enorma textilindustri. Men kanske bör vi se mer än så.

Det fina med Färgfabrikens grupputställning ”Delta och sediment” är att den känns som en reva i det flöde som brukar möta oss i fråga om Bangladesh. De tre konstnärerna är alla baserade i Dhaka och deras sinsemellan mycket olika uttryck förenas av att samtliga låter mig se bortom det jag vet och förväntar mig. 

En luftig, gles hängning gör också att de fungerar tillsammans.

Mitt i det väldiga rummet hänger en böljande, blodröd och handvävd textil, som sluter sig om en skärm där en kvinnogestalt i fosterställning vaggar i vatten. Yasim Jahan Nupurs ”Nine month Circle” ska förstås representera en livmoder och handlar om identitet och pånyttfödelse. 

Men precis som trådarna i den cylinderformade textilien flyter i väg åt olika håll på golvet pekar installationen i flera riktningar. I Bangladesh betraktas kvinnohälsa och graviditet som frågor bortom allmänintresset, vilket ger verket en politisk dimension. Materialet är också en hänvisning till textilindustrin, ett spår som förstärks i ytterligare två installationer.

Fotografen Suvra Kanti Das presenteras genom några fotojournalistiska bildserier som är hängda på paneler i en cirkel. Stoffet är relativt väntat: traditionella brottare, klimathotade deltan och urbaniseringens konsekvenser. Men perspektivet är långt ifrån den internationella pressfotografens snabba (över)tydlighet, och det känns att Kanti Das betraktar inifrån.

Längst in i salen visas Munem Wasifs video ”Kheyal” i stort format. Här får vi följa några karaktärer som långsamt rör sig i Dhakas äldre kvarter. Tvagar sig, gör ärenden. Allt försynt omslutet av en suggestiv och långsam kheyal-sång. Det eftertänksamma tempot hos Wasif är besläktat med den New York-baserade landsmannen Naeem Mohaiemens berättande, som härom året visades på Tensta konsthall. Men stoffet mer flytande och poetiskt.