Cyprien Gaillard föddes i Frankrike, växte upp i USA, studerade i Schweiz och bor i Berlin – men är ständigt på resande fot. När denne globetrotter nu gör sin första utställning i Sverige visar det sig att han har varit här förut. Två verk på Accelerator bygger på material från Stockholm, medan huvudnumret ”Ocean II Ocean” mixar filmsekvenser från Moskva, S:t Petersburg, Kiev, Bukarest, Tbilisi och Berlin, med bilder från den amerikanska östkusten.

Förflyttningar över jordklotet och nationsgränser, genom historiska och geologiska lager, präglar Cyprien Gaillards arbeten. Fast rörelsen är inte linjär utan cyklisk, som ett kretslopp. 

Jag blir lite besviken på att Accelerator bara visar fyra verk av den uppmärksammade konstnären, varav två känns igen från årets konstbiennal i Venedig. Men ge dem tid – och det sparsmakade urvalet växer med upptäckten av meningsbärande skikt på skikt.

Ta bara Gaillards utställningstitel ”Overburden”, på svenska ”överbelastning”. Men jag får lära mig att det även är ett begrepp inom gruvindustri och arkeologi, för den materia som ligger över ett geologiskt råmaterial värt att utvinna eller ovanpå ett marklager intressant för arkeologisk utgrävning. Inom partikelfysik refererar ”overburden” till skalskyddet för ett underjordiskt laboratorium.

Så nog är titeln och temat sällsynt välfunnet för en utställning i det som en gång var en underjordisk hall med en partikelaccelerator!

I entrérummet möts besökarna av ett intensivt gult ljus, med radioaktiv känsla. Men det är en speciell sodiumlampa som ger det bärnstensfärgade ljuset. Och armaturen i verket ”Woodland cemetery fixture (Rescued and restored)” är ritad av självaste Gunnar Asplund till den öppna Monumenthallen på Skogskyrkogården. 

Gaillard är specifikt intresserad av den tidiga modernismen och har tidigare besökt detta världsarv. När han fick höra att armaturen stulits men återfunnits i en container med metallskrot erbjöd han kyrkogårdsförvaltningen att renovera den svårt skadade lampan, som ursprungligen var gjord för en gaslåga. Ett flammande ljus tänkt att levandegöra det så kallade Uppståndelsemonumentet, vars kroppar symboliskt sträcker sig upp från underjorden mot ljuset och ett nytt liv. 

Med denna bakgrund får det på ytan enkla lampverket betydligt fler bottnar.

Titelverket ”Overburden (Sjöguden/Kungsträdgården)” har också koppling till svensk kulturhistoria. Det är en dubbelexponerad polaroidbild av Carl Milles skulptur ”Sjöguden” i Gamla stan, hopfogad med en bild av stenläggningen på Kungsträdgårdens tunnelbanestation. Den punktbelysta, rombiska lilla bilden glimmar hemlighetsfullt i ett hörn av den nedsläckta, monumentala hallen.

Här finns en tematisk koppling till filmen ”Ocean II Ocean”, med bilder från äldre, pampiga tunnelbanestationer i öst. Gaillard zoomar in på fossiler i marmorn, fångade i ett flimrande ljus från förbisvischande tunnelbanetåg. Klippen flätas samman med dokumentära bilder av kranbåtar som släpper ner hela tunnelbanevagnar i havet. 

För mig ser det ut som en miljövidrig dumpning – men visar sig vara en medveten aktion för att skapa artificiella ”korallrev” på USA:s östkust. Här kommer det att bildas ännu ett sedimentlager och via en undervattenskamera går resan vidare upp genom en toalett, i en inverterad spolning!

Det är ett egenartat och suggestivt filmverk – vars förtrollning emellanåt bryts av enerverande steel drums. Gaillard har förstås medvetet valt en alarmlik ljudbild från ett symboliskt instrument; före detta oljefat där det fossila bränslet förbrukats.

Som så många andra konstnärer i tiden borrar Gaillard i människans påverkan på ekosystemet, under den geologiska tidsåldern antropocen. Men hans förhåller sig också till vår tids politiska strömningar.

Gaillards platsanpassade version av skulpturen ”L’ange du foyer (Vierte fassung)” syns bara inifrån rummet, på vägen mot utgången. Det är ett hologram med en monsterlik figur, hämtad från Max Ernsts målning från 1937. För Ernst var det fascismens spöke, som Gaillard förvandlat till en digital animation som slår vilt omkring sig och vänder ut och in på kroppen. 

En magnetisk bild. Men skräckinjagade i sitt ekande av mellankrigstidens destruktiva krafter, som går igen i dag.