Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 18:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-roxy-farhat-ger-bot-mot-patriarkalt-fortryck/

Konstrecensioner

Konstrecension: Roxy Farhat ger bot mot patriarkalt förtryck

Bild 1 av 5 Installationsbild från Roxy Farhats utställning på Index
Foto: Index foundation
Bild 2 av 5 Installationsbild från Roxy Farhats utställning på Index
Foto: Index foundation
Bild 3 av 5 Stillbild ur ”Minimal kompetens”, med Roxy Farhat i samarbete med Hanna Stenman.
Foto: Index foundation
Bild 4 av 5 Stillbild ur ”Acting woman”
Foto: Roxy Farhat
Bild 5 av 5 Stillbild ur ”Housekeeping”, av och med Roxy Farhat
Foto: Index foundation

Konstnären och musikvideoregissör Roxy Farhat gör nu sin första större retrospektiv. Hennes feministiska videoverk på Index i Stockholm har blivit allt mer träffsäkra med åren, tycker Milou Allerholm.

Rätta artikel

Roxy Farhats utställning på Index innehåller tiotalet videor, stilfullt presenterade på monitorer placerade på tre podier. Det ser lugnt ut på ytan men upplevelsen är som att åka Formel 1 med punktering. Det går fort, är rätt obekvämt – och väldigt roligt.

Patriarkalt förtryck är ett huvudämne som går igenom verken. Men egentligen handlar det lika mycket om möjliga hållningar i förhållande till skeva maktordningar. Både i det som videorna lyfter fram, inte minst systerskapet som livsnödvändig hållning. Men också tilltalet och valen av uttryck, där känslan av en totalt fri obönhörlighet liksom bär verken.

Överdriften och upprepningen är effektiva verktyg. I en av de nyaste, musikbaserade videorna ”United colors of bitchaton” (i samarbeten med Sarah Cromarty, DRE och Eden Batki) sitter två paschor till kvinnor och skrevar med benen och blottar sina präktiga könshår, minst en meter långt, medan de berättar om alla saker de ska göra med objektet mannen som ligger nedanför deras fötter och käkar pasta. Tandsvärtan på deras tänder skriker dålig munhygien, jätteäckligt.

Och det är exakt så äckligt och fånigt som det verkliga livet ju är, gång på gång. Därför verkar det också som en bra idé när Farhat (i samarbete med Hanna Stenman) i det fiktiva konsultföretaget ”Minimal kompetens” med raljerande försäljarjargong presenterar lösningar för hur personer som styrs av patriarkala beteendemönster kan få hjälp och bot.

Arbetena tar en rad olika former: filmade performancer, videor, musikvideor för The Knife och Zhala, mer dokumentära format. I de flesta fall är verken gjorda som samarbeten med en rad personer.

Farhat samplar och refererar, approprierar, bryter upp och fogar samman på nytt. Sättet som verken sätter könsmässiga och kulturella stereotyper på rundgång påminner om strategierna hos tidiga feministiska videokonstnärer som Dara Birnbaum eller Howardena Pidell. Här finns också en viss stilmässig förtjusning över estetiken från de första videoredigeringsprogrammens tid, med rudimentära redigeringseffekter staplade på varandra. Hej Woody Vasulka och 1980-tal, säger jag.

Utställningen är inte så stor, men spänner över nästan 10 år. En superfin presentation. Det är intressant att jämföra de tidiga ”Housekeeping” och ”The Decency Squad” från 2009 med senare verk. Ämnen och tillvägagångssätt är likartade, men konstnärens träffsäkerhet har med åren blivit allt skarpare. Som i  ”Acting woman”, obeskrivbar och helt suverän.