Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 06:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-salgados-ikoniska-foton-har-blivit-svarare-att-beundra/

Konstrecensioner

Konstrecension: Salgados ikoniska foton har blivit svårare att beundra

Bild 1 av 2 Från serien ”Gold”, Serra Pelada, Brasilien, 1986.
Foto: Sebastião Salgado
Bild 2 av 2 Från serien ”Gold”, Serra Pelada, Brasilien, 1986.
Foto: Sebastião Salgado

Sebastião Salgado vann världsrykte med fotoprojektet ”Gold” 1986. Hela bildserien ställs nu ut på Fotografiska – men efter sponsringsskandalen tycker Sebastian Johans att berättelsen skaver.

Den gigantiska gropen är fullkomligt överhopad av folk. Blöta, smutsiga, tätt sammanträngda i backar och på primitiva stegar som ser direkt livsfarliga ut. Tusentals kroppar i ständig rörelse. Ett mänskligt termitbo.

Det är svårt att undvika att bli fascinerad av den prisade, brasilianska dokumentärfotografen Sebastião Salgados mest kända bildserie ”Gold”. De stora svartvita printarna blänker av gelatinsilver och ljussättningen är, som oftast på Fotografiska, dramatisk.

Fotografierna från guldgruvan Serra Pelada är tagna 1986, och har i högsta grad bidragit till Salgados världsrykte.

Den primitiva gruvan grävdes för hand. Investerare fick muta in några kvadratmeter och söka partners som engagerade arbetskraft. Om arbetslaget stötte på guld fick alla betalt i form av en säck fylld med sand. För merparten innebar det inte så mycket, men några få blev förmögna. Den stora hopen är fylld av både trötthet och hopp.  

Salgado blickar oftast från avstånd, som om han inte kan se sig mätt på det myllrande panoramat. Fast ibland går han närmare, och tillåts komma nära. Utmattade men leende ögon tittar upp. Någon arbetare pausar innesluten i sig själv. Något enstaka slagsmål med en vaktande militärpolis. Men mestadels rörelse och lugn.

Salgado är känd som skildrare av arbetare i tredje världen och av hotad vildmark. Men som DN tidigare rapporterat har han tappat sin hjältegloria i hemlandet genom att försvara gruvbolaget Vale, som är ansvariga för flera humanitära och miljöförstörande katastrofer. Och som knappast av en händelse var huvudsponsor för fotografens senare mastodontprojekt ”Genesis”. 

Läs mer: Det är oroande att Sebastião Salgado får ställa ut på Fotografiska  

Från serien ”Gold”, Serra Pelada, Brasilien, 1986. Foto: Sebastiao Salgado

Påverkar vetskapen om det ovanstående konsumtionen av Salgados bilder? Ja, för mig går det ut över läsningen. 

Konst bör visserligen inte läsas knuten till upphovspersonens biografi. Men Salgado verkar i en tradition av dokumentärfotografi där bilderna i högsta grad är en frukt av fotografens jakt på avgörande ögonblick. Precis som merparten av 1900-talets stora fotografer är han en tydlig, unik avsändare. 

I grunden balanserar Salgados bilder skickligt på en tunn linje mellan en naken skildring av rovkapitalismens mekanismer och en nästan cynisk fascination inför den kollektiva kraft som kropparna i synkroniserad rörelse är ett uttryck för. Det är givetvis i sin konsekvensneutrala ordning. En dokumentärfotograf måste vara öppen för flera synvinklar. Men kamerans lins är aldrig neutral, varje exponering är ett val. 

Det är själva berättelsen som börjar skava. I Salgados narrativ är den väldiga gropen fylld av både fattiga arbetare och äventyrslystna universitetsstudenter. Av människor från olika klasser och i olika färger. Jämlika för att guldet väger lika tungt i allas händer. 

Det är säkerligen sant att det går att hitta representanter för alla grupper i hopen som under livsfarliga förhållanden krafsar sig nedåt i den torra sanden. Men merparten av de människor som fyller Salgados bilder är arbetarklass som har hamnat i gropen för att andra tillgängliga alternativ är ännu sämre.

Från serien ”Gold”, Serra Pelada, Brasilien, 1986 Foto: Sebastião Salgado

Guldfeber och äventyrslystnad är visserligen klasslösa företeelser. Att välja vidriga arbetsförhållanden för att det saknas finns alternativ är inte det.

Vetskapen om sprickorna i Salgado sociala patos ger helheten en slagsida åt fel håll. De ikoniska bilderna från Serra Pelada är visserligen fortfarande starka, men avgjort mycket svårare att beundra.

Salgados projekt ”Gold” finns även i en XXL utgåva av Taschen