Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Naeem Mohaiemen och Trevor Paglen på Tensta konsthall

Effektiv kontrast. 70-talets vänster möter nutida nätaktivism.

KONST
Naeem Mohaiemen
”It is not necessary to understand everything”

Trevor Paglen
”Autonomy cube”

Tensta konsthall, Stockholm. Visas till och med 7/5.

Det är glest i den stora utställningssalen på Tensta konsthall. Några soffor står uppradade framför en projektionsduk. Tre upplysta montrar bidrar med ett återhållsamt ljus. I övrigt är det dunkla rummet tomt.

Till en början känns den närmast ödsliga hängningen sökt. Men det visar sig att den bangladeshiska New York-baserade konstnären Naeem Mohaiemens utställning ”It is not necessary to understand everything” behöver mycket luft.

På duken visas ”United red army”, där Mohaiemen lugnt och med hjälp av arkivmaterial återberättar historien om Japanska röda arméns kapning av Japan Airlines flygning 472, på väg från Paris till Tokyo, som den 28 september 1977 omdirigerades till Dhaka där en 80 timmar lång förhandling inleddes. Filmen är en del av trilogin ”The young man was”, där Mohaiemen undersöker det magplask som 70-talets radikala vänsterrörelser, med sina motsägelsefulla och havererade visioner, kan beskrivas som.

I filmen får vi följa samtalet mellan kaparnas ledare Dankesu och förhandlaren i kontrolltornet, Bangladesh flygvapenchef Mahmood. Det autentiska ljudspåret är transkriberat i bild och textremsorna bryts regelbundet av helsvarta rutor.

Filmens berättare är konstnären själv, som minns hur han som åttaåring förgäves väntade på sitt favoritprogram framför tv:n som bara visade en flimrande direktsändning från flygplatsen. Suddiga bilder på kontrolltorn och gisslan varvas med korta utblickar mot andra kapningar och internationella nyheter från tiden.

Naeem Mohaiemen arbetar med flera simultana spår. Bangladesh våldsamma historia binds samman med Japanska röda armen, som under 70-talet betraktades som en av världens farligaste militanta grupper. I två av montrarna tvinnar han i små informativa textfragment samman berättelserna. I den tredje visas ett antal delvis översatta sidor ur en bangladeshisk tidskrift, där kapningen inte blir mer än en liten artikel bland andra nyheter, kändisskvaller och kontaktannonser. Världen består hela tiden, poängterar Mohaiemen, av mer än det vi råkar lägga ögonen på.

”United red army” blir också mer än en dokumentär återgivning. I dialogen mellan kapare och förhandlare uppstår en tragikomisk intimitet, ett slags male bonding som går bortom förhandlarens protokoll.

Mohaiemens behärskade arkivbyggande tog sin början i den säkerhetspanik som bröt ut efter terrorattacken 9/11, och speglar förstås vår egen mörka tid. I tillbakablicken framstår 70-talets militanta aktivism som både fjärran och naiv, ja, nästan ofarlig.

Den materialitet som Mohaiemens arbete ger historien får en närapå svävande kvalitet i det halvtomma rummet, och det våldsamma ämnet till trots är utställningen en snudd på esoterisk upplevelse.

Parallellt med ”It is not necessary to understand everything” visas i konsthallens entré den amerikanska konstnären Trevor Paglens post-minimalistiska skulptur ”Autonomy cube”, som består av några kretskort i en genomskinlig kub av plexiglas. Kuben är ett trådlöst nätverk som låter besökaren surfa via det anonyma nätverket Tor. Tanken är att befria konstens rum från övervakning och därmed göra dem autonoma i ordets egentliga mening.

Mötet mellan Naeem Mohaiemen långsamma och omsorgsfulla berättande och Paglens kvicka leende blir en effektiv kontrast. Spår mot spårlöshet. En fin helhet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.