Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Robert Mapplethorpe på Fotografiska

Farliga bilder som har allt. Fotografiskas stora utställning med Robert Mapplethorpe är i världsklass. Och dessutom perfekt tajmad, tycker Maria Lantz som imponeras av allt från stilleben och barnporträtt till bilderna av Patti Smith.
Konstrecension

Konstnär: Robert Mapplethorpe

Plats: Fotografiska, Stockholm, Visas t o m 2/10.

Robert Mapplethorpes fotografier av nakna män väckte stor uppmärksamhet när de visades på gallerier och museer runt om i världen vid slutet av 1980-talet och i början av 90-talet. Några gånger censurerades utställningarna, men mest hyllades fotografen som efter ett intensivt liv i New Yorks konstnärs- och gaykretsar dog i aids 1989.

Efter hans död fick bilderna närmast ikonstatus och sågs i alla möjliga sammanhang. Så småningom kom de att förknippas mer med aidsgalor och billiga reproduktioner än med banbrytande konst. Bilderna blev uttjatade, ungefär som hitlåtar man hört för många gånger.

När Robert Mapplethorpe senast visades i Stockholm på Moderna museet 1992 kändes det urvattnat. Jag hade för länge sedan slutat referera till Mapplethorpe när Patti Smiths bok ”Just kids” kom ut förra året. Här beskriver hon sitt och Mapple­thorpes sökande efter livet och konsten i New York i början av 1970-talet. Läsningen väckte en längtan efter att återse Mapplethorpes bilder, framför allt de tidiga fotografierna som hon beskriver.

Att Fotografiska nu visar Robert Mapplethorpe i sin helhet – över 200 bilder – är så bra tajmat att man ödmjukt bockar och tackar. Med denna utställning visar Fotografiska att de kan fånga in utställningar av världsklass som inte bara är kända utan också betyder något – här och nu. Mapplethorpes arbeten visar sig i denna retrospektiv innehålla så mycket mer än de ikoniska, klassicerande bilderna av nakna män som vi känner sedan tidigare. Här finns allt: stilleben, självporträtt, kroppar, sexskildringar, porträtt – och en hel sektion med bara Patti-bilder.

De tidiga polaroidfotografierna, små experimentbilder med sexuella motiv som pekar mot vad Mapplethorpe skulle komma att göra senare, har aldrig visats i Sverige. Flera av hans barnporträtt är också nya för mig – och helt fantastiska. Andra bilder känner jag igen, men läser om. För när jag nu återser hans bilder funderar jag mindre på vad han fotograferat genom åren och mer på hur han gjort det. Vad är det som gör hans bilder så speciella? Vad har lockat samlare och utställningsarrangörer genom åren?

På 1980-talet var New York synonymt med en gränsöverskridande kultur, en livsstil som sade ja till allt. När jag bodde i denna smältdegel runt 1982–83 var känslan av anything goes – allt är tillåtet – en idé som blev själva luften man andades. Kanske kan stämningen beskrivas som postmodern emfas, queer eufori eller farlig utopi. Vad man än väljer så är Mapplethorpes verk en del av detta tillstånd, ett tillstånd som var både underbart och skrämmande.

Mapplethorpe var inte den ende som gjorde konst av det utlevande livet eller liv av konsten. Andy Warhol och Nan Goldin fanns i samma stad under samma tid. Det Mapplethorpe hittar är ett sätt att förena kultur med en bildstil präglad av klassicism och minimalism som är hans egen. Den renodlade estetiken som vunnit mark inom arkitektur och reklam tog Mapplethorpe fatt i och gjorde till sin konst genom att nogsamt arrangera sina bilder.

Och här ligger det geniala i Mapplethorpes fotografier, tänker jag vid återseendet. Han gör om det erotiska till en estetisk bild, lika självklar som hans porträtt. Bilden blir ett vackert, kontrollerbart objekt som tillfredsställer blicken – men den talar inte till det sexuella begäret, som porrbilden. På så vis normaliserar han det som annars skulle anses erotiskt, obscent eller rent av perverst. Han visar att man kan se på en erigerad penis på samma sätt som på en tulpan, och låta komposition, gråtoner och ljus göra en lilja till något mer än en lilja.

Robert Mapplethorpe är i detta betydelsefull som konstnärlig innovatör och har genom sin gärning blivit en viktig aktivist för gayrörelsen. Han kunde varit en figur i filmen ”Angels of America”, och har en avgörande roll i Patti Smiths bok och liv. Utställningen på Fotografiska visar hur Mapplethorpes konstnärliga sökande tog konkret form.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.