Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konstrecensioner

Superflex: ”Superfake/ The Parley” på Lunds konsthall

Danska Superflex ligger bakom sommarens utställning på Lunds konsthall.
Danska Superflex ligger bakom sommarens utställning på Lunds konsthall.

Migrationskonst. Originellt om cowboyfantasier och Amerikabrev

Konst

Superflex: ”Superfake/ The Parley”
Lunds konsthall.
Visas t o m 18/9

Vad har en förfalskad amerikansk artonhundratalsmålning med dagens svenska flyktingkris att göra? Inte mycket väl?

Eller en hel del. Snabba tankekast är det hursomhelst i danska konstnärsgruppen Superflex utställning på Lunds konsthall – en vandring som börjar i en teknisk undersökning av Frederic Remingtons klassiska västernmålning ”The Pioneer and the Indian” och slutar i spekulationer om den svenska utvandringshistoriens betydelse för dagens migrationsdebatt. Från spektralanalys till samtidspolitik på fem minuter.

Superflex startade på nittiotalet som ett slags ironiskt designkoncept, vars brandgula färgsignaler rätt snart började fyllas med ett politiskt, rentav aktivistiskt innehåll. Den orangefärgade loggan har genom åren legat bakom allt från lokala tevestationer till biståndsprojekt i form av biogasanläggningar i Afrika och ekologisk läskproduktion i Sydamerika. Stor uppmärksamhet väckte det när de i protest mot den danska asylpolitiken för tio år sedan bombade Köpenhamn med affischen ”Dear foreigners, don’t leave us alone with those danes!”

Denna aktivistiska glöd lyser här igenom mest som en ironisk återspegling, i en vägg på ovanvåningen som tapetserats med ett citat från en deltagare i realityserien ”Allt för Sverige”: ”I thought I knew who I was. Then Sweden came and smacked me in the face.” Annars är det här en undersökande, associativ utställning där den tekniska analysen av Remingtonmålningen blir utgångspunkt för ett visuellt resonemang om äkthet och identitet, pionjärmyter och migrationshistoria.

”The Parley”, som målningen heter i original, är en av USA:s konsthistoriska ikoner, en lågmäld men intensiv skildring av ett möte på prärien mellan kolonisatörer och urbefolkning. I museet i Tempe i Arizona finns en kopia, ”The Pioneer and the Indian”, vars äkthet länge diskuterats men som nu, efter att Superflex med hjälp av röntgenanalys kunnat visa att bilden målats med en färg som inte existerade under konstnärens livstid, definitivt kan avfärdas som en förfalskning.

Vad innebär då detta avslöjande för målningens ikoniska status? För den amerikanska pionjärmyten som sådan? Tja, inte mycket alls, skulle jag säga. Dokumentationen och gestaltningarna av de antikvariska analyserna tar stor plats i utställningen – i mina ögon alldeles för stor med tanke på det skrala idéutbytet.

Det som fångar intresset är istället det som följer: kopplingarna till svenska cowboyfantasier och utvandringsmyter, och därifrån implicit till våra dagars flyktingdebatt. Här finns gamla Amerikabrev och Lucky Luke-serier (Remington dyker faktiskt upp i albumet ”Målaren”). Och på konsthallens innergård reser sig en vildavästernkuliss där det spelas teater under sommaren.

Långsökt? Aningen. Och spretigt, visst. Men egentligen bara besvärande om man envisas med att avkräva konsten något slags ögonblicklig enhetlighet. Betraktad på ett annat sätt, som en associativ, visuell essä, är ”Superfake/The Parley” både tänkvärd och originell.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.