Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konstrecensioner

Ulf Rahmberg Lena Svedberg på Borås konstmuseum

Borås konstmuseum blickar på en gång bakåt mot upprorets sextiotal och ut mot den konstnärliga samtiden. Dan Jönsson ser två starka sommarutställningar.
Konstrecension

Konstnär: Ulf Rahmberg Lena Svedberg

Plats: Borås konstmuseum. Visas t o m 30/9

Under några heroiska år på sextio- och sjuttiotalet var den anarkistiska satirtidningen Puss samlingspunkten för en generation tecknare som fortfarande saknar motstycke i vrede och våghalsighet. Redaktionens ankare var den explosive Lars Hillersberg, men där ingick också folk som Lena Svedberg och Ulf Rahmberg, vassa, livsfarliga tecknare fast beslutna att spetsa hela etablissemanget på sina giftpennor.

Lena Svedberg tog sitt liv redan 1974, men Ulf Rahmberg har sedan dess utvecklat ett grandiost och egensinnigt konstnärskap. När nu Borås konstmuseum för första gången ger dem var sin rejäl retrospektiv är det därför av naturliga skäl Rahmberg som tar mest plats. Detta särskilt som hans konst med åren alltmer svällt åt det monumentala, i enorma, detaljrika målningar som sträcker sig metervis längs väggarna, eller växer ut ur rummet med sina burleska, politiska monsterfantasier fyllda av hämningslöst våld och brutal brunst.

Dessa magnifika scenerier, inspirerade till formen av mexikanskt muralmåleri och medeltida altartavlor, beskrivs av Rahmberg själv som en ”konst för blinda”. Så kraftfull, så skarp i uttrycket att inte ens en blind kan missa budskapet. I anarkistisk anda brukar han försäkra att han som konstnär egentligen inte intresserar sig för ”konst”. Effekten, tendensen är det enda som betyder något.

Det är förstås en liten överdrift. Rahmbergs måleri är virtuost och medvetet, vad gäller både teknik och komposition, och i sina stora surrealistiska väggmålningar liknar han vilken gammal mästare som helst i sitt sätt att bygga upp de väldiga, myllrande scenografierna med sinnrika kopplingar och dramatiska förtätningar.

I verkligt spektakulära stunder kan det se ut som i ”34 alnar”, en bortåt tjugo meter lång väggmålning visad på insidan av ett cirkelformat rum, som en oändlig loop. Kraftfull och storslagen formulerar den en kosmisk vision av en blind, kannibalistisk ekonomi, en evig ringdans med döden runt vår hotade planet. Trots mer än tio år på nacken landar den, med dagens eurokris utanför dörrarna, mitt i tiden.

Efter Rahmbergs eruptioner känns Lena Svedbergs konst nästan lågmäld med sina svartvita, precisa karikatyrer. Om Rahmberg är surrealist är Svedberg expressionist; liksom hos förebilden Käthe Kollwitz är svärtan existentiell. Och där Rahmberg hela tiden låter skönheten och hänförelsen ligga som ett genstridigt bakgrundsackord mot allt det mörka, lämnar Svedberg ingen öppning för en sådan försoning.

Men vreden är densamma. Kaoset, detaljrikedomen, skoningslösheten. Här finns fantastiska, ömsinta porträtt av kapitalismens löne- och hushållsarbetande kanonmat, men också hatiska och äcklade nidbilder av dess makthavare. I ”Blandekonomi” låter hon den socialdemokratiske industriministern Krister Wickman agera hora åt finansmagnaten Marcus Wallenberg. I en ängslig tid som vår skulle en sådan bild kännas nästan omöjlig. Under bältet, helt klart. Inte ens en blind kan missa budskapet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.