Sveriges Allmänna Konstförenings årsbok är en liten institution som då och då blixtrar till. Årets upplaga fortsätter med de senaste årens koncept och tjugotalet konstnärer som fått verk inköpta till SAK:s lotteri presenteras av lika många skribenter. Lite extra fokus ligger på Nisrine Boukhari, som har gjort årets beställningsverk.

Det går att göra vitt skilda läsningar av ”Till konsten – landskap i ovissa tider. Utvalda konstverk möter betraktares ord”.  

Ur ett perspektiv vore det intressant med något sammanbindande kitt mellan texterna. Poeter, kritiker, curatorer och konstnärer skriver alla från olika utgångspunkter, och förhåller sig i varierande grad till enskilda verk och det aktuella konstnärskapets helhet.   Och mitt i den mångstämmiga kören av röster skulle några texter ha mått bra av en strängare redaktör. 

Men ur ett annat perspektiv är det förstås just de divergerande kompetenserna och synvinklarna som ger en helhet, som ger en upplysande bild och faktiskt speglar ett tvärsnitt av det svenska konstlivet. 

Till de texter som gör mig mest förtjust hör Oscar Guermouches gestaltande av ett möte med Anastasia Ax (just nu aktuell på Riksidrottsmuseet). Genom en repetitiv uppräkning av ord som ”expandering, feminism, filter, fokus, form, format, fossil, fragment…” kommer skribenten ganska nära upplevelsen av Ax:s performativa och i högsta grad rörliga konst. I synnerhet som texten plötsligt faller ner över nedre marginalen och forcera sidans kanter.