Kristina Lindquist: Ernst Billgrens nya bok ”Rasism för nybörjare” är vilseledande och obildad - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Ernst Billgrens nya bok om rasism är vilseledande och obildad

Konstnären Ernst Billgren har skrivit en bok om rasism.
Konstnären Ernst Billgren har skrivit en bok om rasism. Foto: Marc Femenia/TT

Vi måste sluta betrakta rasismen som ett informationsproblem, skriver Kristina Lindquist. 

Du har säkert träffat honom på en fest någon sen kväll. Mannen som har suttit på sin kammare och tänkt ut en teori, helt utan förankring i något annat än den egna hjärnan. Bristen på gedigen och etablerad kunskap är rentav en tillgång, då det blir ett slags bevis på den obesudlade tankens kraft; den här teorin hade bara han kunnat komma fram till. Och du sitter inträngd i ett hörn och kommer ingenstans och den här teorin kommer att blow your mind. Ser du mannen framför dig? Bra. För nu har han skrivit en bok. 

Konstnären Ernst Billgren förklarar själv i förordet till ”Rasism för nybörjare” (Albert Bonniers förlag) att han inte vet något om historia, sociologi eller antropologi. Men eftersom alla andra ”yrkesgrupper med sådan lätthet uttalar sig om konst” är det väl inte mer än rätt att han går in på deras revir. Och gissar. I ett avsnitt om nationalism får vi till exempel veta att ”länderna kommer att försvinna på sikt”. Och varför är egentligen ”U-länder” fattiga? Jo, det beror på lite av varje ser du! Billgren bär i den här tankeboken sin brist på sakkunskap som en krona, han är ett oförstört naturbarn som med ogrumlad blick ska avslöja var och en som tror sig veta något om rasismens väsen. 

Läs fler texter av Kristina Lindquist  

För det existerar faktiskt en rasismens idéhistoria för den som är intresserad, men det är inte Ernst Billgren. I stället för att diskutera antisemitismen som en europeisk ur-rasism och se vilken funktion judehatet har haft och fortfarande har, kan man resonera lite troskyldigt om hur snårigt det är med begreppet ”semit”: ”Som antisemit ska man ogilla semiter, vilket ju låter enkelt, men vem kan egentligen hålla reda på alla sorters semiter som finns?”

I stället för att diskutera rasismens historiska och ekonomiska roll för att legitimera kolonialism och slaveri kan man låtsas att själva begreppet rasist ”uppmuntrar till rasism” och ”vanföreställningen att det skulle finnas olika raser”. Riktigt genant blir det när Billgren i ett slags gymnasial manöver slår fast att de tyska nazisterna i själva verket var socialister för att de ”trodde på en stark stat”. Ska vi verkligen behöva dra det mest grundläggande kring den nazistiska tanken om en folkgemenskap och förnekandet av de klasskonflikter som är helt centrala för socialismen? Det är obildat. 

Men bortom det ironiska trixandet finns hos Ernst Billgren ett budskap som har sin tydliga plats i samtiden: Det finns inga värden värda att kämpa för. Alla åsikter är lika ogiltiga, så det bästa man kan göra är att förhålla sig likgiltig – eller åtminstone ljum. ”Om ingen tog ställning skulle vi inte ha några folkmord”, som han uttrycker saken. 

En annan sak är att den uppfattning om rasism som Billgren ger uttryck för faktiskt liknar den som länge varit dominerande i den svenska debatten, där rasismen betraktas som ett individuellt och närmast kognitivt problem som har sin grund i rädslan för det ”okända” och kan avhjälpas med rätt slags information. Minns Olof Palmes tal om fördomar från 1965, som levt vidare genom Latin Kings tonsättning: ”Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla.”  

Det här är en bild som osynliggör rasismen som politisk ideologi, och det faktum att Sverige har en fascistisk tradition som går hela vägen tillbaka till 20-talet. Att 2018 ge ut en bok om rasism utan att över huvud taget förhålla sig till att en gren av denna rörelse efter höstens val kan släppas fram till en helt ny typ av politisk makt – det är faktiskt obegripligt. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.