Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Det är dags att ge ett svar om Akademiens kris

Sara Stridsberg håller sitt inträdestal vid Svenska Akademien 2016. I förgrunden ständige sekreteraren Sara Danius och Horace Engdahl.
Sara Stridsberg håller sitt inträdestal vid Svenska Akademien 2016. I förgrunden ständige sekreteraren Sara Danius och Horace Engdahl. Foto: Henrik Montgomery/TT

Det finns en förpliktelse som följer på att vara feminist i offentligheten. Under kaoset kring Akademien har Kristina Lindquist svårt att glömma Sara Stridsbergs ord om att lita på sina instinkter.

Så fortsätter dramat med att Horace Engdahl kastar sig i armarna på medierna och konstaterar att Sara Danius är den sämsta sekreterare Svenska Akademien har haft på 200 år (Expressen 10/4). Engdahl gör det, i sin artikel, utomordentligt tydligt precis hur lågt han värderar kvinnor och deras fysiska integritet – inte med ett enda ord nämner han frågan om sexuella övergrepp och trakasserier. Engdahl kontrasterar med konflikten kring Rushdie-affären för 30 år sedan, som till skillnad från det här solkiga tramset hade en ”tragisk värdighet” och syftade till något så viktigt som yttrandefriheten. Det är skamlöst.

Och jag tänker på stol nummer 13, som Akademiens näst senaste ledamot Sara Stridsberg upptar sedan drygt ett år. Ska hon verkligen fortsätta sitta vid samma bord som mannen som i en intervju utnämnt Kulturprofilen till sin ”livstilsförebild”. Vad skulle jag inte ge för en direktlänk in i hennes medvetande! Så jag tyder tecken bakåt i tiden och hittar ett femton år gammalt meddelande från Stridsberg själv:

”Med SCUM i din hand litar du plötsligt bara på dina egna rännstensinstinkter, du blir en hatisk och våldsam bitch som bara vill slå bort alla de som kliar dig i tänderna. Du blir helt och hållet asexuell, börjar ickearbeta på ditt arbete och fucka upp alla situationer du hamnar i.”

Björn Wiman: Det är dags att Katarina Frostenson tar sitt förnuft tillfånga och avgår självmant 

Jag borde naturligtvis veta bättre än att dra fram en text från 2003 och tro att den ska tala som ett debattinlägg i nuets konflikter. Men Sara Stridsbergs förord till den svenska utgåvan av ”SCUM-manifestet” (Modernista) är värt att läsa om, särskilt i dessa dagar. Texten påminner om vem den offentliga Stridsberg var innan hon blev en av våra mest firade författare och dramatiker. Innan hon tog plats i Akademien och behövde skriva mejl till TT om att alla idéer ”om ljus, transparens och förnyelse har motarbetats till förmån för andra hänsyn” och att hon därför överväger att lämna sin plats.

Under onsdagen ska Sara Stridsberg hålla tal till Agneta Pleijel som då tar emot Akademiens nordiska pris. Därefter kommer hon, enligt brevet till TT, att ta den tid hon behöver för att fatta beslut om fortsatt närvaro.

Det kan inte bara vara jag som just nu längtar efter att se Sara Stridsberg bli en ”hatisk och våldsam bitch” som ”fuckar upp” hela Svenska akademien.

I de senaste turerna har fokus vridits mot frågor om jäv och pengar och läckta Nobelpristagare, men ingen ska glömma vad som faktiskt ligger i botten här: en lång rad vittnesmål om sexuella övergrepp, vittnesmål om en person med unik närhet till Svenska Akademien.

Kulturprofilen, eller ”den nittonde ledamoten”, har i decennier hållits under armarna både ekonomiskt och moraliskt, trots att det uppenbarligen funnits kunskap om vad som pågått. ”Det är sant vad de säger om honom. Det är sant. Vad han gjorde mot unga tjejer, det är sant”, säger Kristina Lugn i det franska nyhetsprogrammet ”Sept à huit”.

”Av advokatutredningen framgår att det inte har förekommit vad som skulle kunna rubriceras som sexuella trakasserier i juridisk mening mot personer inom eller nära Akademien”, skriver åtta ledamöter i en häpnadsväckande passage i Svenska dagbladet (9/4). 

Nej, det var kanske inte personer med den sortens status och nätverk saken handlade om, om det nu skulle vara en förmildrande omständighet. Och lite märkligt är det i så fall att Sara Danius redan vid brytningen med Kulturprofilen i november uttalade sig om att ”ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande”.

Men i Matilda Gustavssons omstörtande reportage om Kulturprofilen (DN 21/11 2017) återkommer ord som ”skör” och ”trasig”. Kvinnorna berättar själva: ”Jag mådde inte bra och fortsatte träffa honom.”, ”Han hittade mig vid en svag punkt i livet. Han har blick för sådant.”, ”Jag brottades med depressioner.”, ”Jag kände att jag ville dö och då kunde han lika gärna fortsätta, så jag såg det inte som övergrepp.”

Och vet ni, jag tror att vi har mött de här kvinnorna förut – inte minst i Sara Stridsbergs eget konstnärskap. Frågan är vad det spelar för roll? Ger det mig verkligen rätt att ställa högre moraliska krav på henne än på andra?

Ja, det gör det. Precis så orättvist är nämligen det offentliga samtalet och kraven på intellektuell konsekvens. Det finns helt enkelt en förpliktelse som följer på att vara en uppburen feministisk röst i offentligheten, på ett sätt som man inte alltid själv kan styra över. Stridsbergs ord från 2003 om att ha ”hundratusen systrar” vid sin sida kan inte suddas bort ur mitt medvetande, och inte heller den konstnärliga solidaritet med det trasiga och förtrampade som löper genom hennes verk.

I en intervju med författaren Malin Nord i tidningen Vi läser förklarade Sara Stridsberg häromåret att en del i att hon tackade ja till stolen i Akademien är att hon söker sig till paradoxerna, att hon tycker om tanken på en krasch mellan tradition och revolution. Nord frågar hur Stridsberg ska ”behålla sin revolutionära blick i det slutna rum som är Akademien”. Hon har inget svar, inte då. 

Det börjar bli hög tid att hitta ett.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.