Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Så blev det hjälpsökande barnet en bedragare

Asylsökande ser ut genom ett fönster på ett flyktingboende.
Asylsökande ser ut genom ett fönster på ett flyktingboende. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Språket styr tanken och när nya begrepp lanseras bör man lyssna noga. Det kan gälla vardaglig otrohet – eller den globala flyktingströmmen. 

”Lajkar du din ex-partners bilder på Facebook?”

Aftonbladet guidar till fenomenet ”mikro-otrohet”, ett relationsbegrepp som den senaste tiden omtalats inte bara i Elle, Cosmopolitan och Café, utan också i The Guardian och public service-kanalen P4 Väst. Mikro-otrohet ritar ”om kartan över hur vi definierar svek i en relation” (Aftonbladet, 26/2).

Jotack. I begreppet ingår nämligen både saker som att ha en aktiv dejtingprofil, ljuga om sin relation och att ”skicka meddelanden till någon” utan att berätta det. ”Otrohet handlar ju om att man gör något som sårar ens partner”, varnar en terapeut. Och klickjournalistik handlar tydligen om att paketera mänskliga fenomen på ett helt rubbat sätt. Och i det här fallet om att uppmuntra ett farligt kontrollbeteende. Ge mig lösenordet, älskling.

Men den här typen av begreppslanseringar är också en påminnelse om hur språkliga konstruktioner kan styra tanken och det offentliga samtalet. Se bara hur migrationsdebatten genomsyras av en vokabulär som närmast ger sken av en parallell verklighet, befolkad av andra slags varelser. Ord som ”flyktingströmmar” för tankarna till hotande naturfenomen. Den som ägnar sig åt ”asylshopping” sysslar med lyx och lättsinne. Med begreppet ”förvar” kan vi låtsas att det handlar om något annat än de facto-fängelser för migranter. 

Och ett ”ankarbarn” — vad är det? 2007 fanns det med på Språkrådets lista över nyord, och definieras som ”ensamt flyktingbarn som ska fungera som anledning för vuxna anhöriga att senare söka asyl och på så sätt förankrar hela familjen i det nya landet”.

Det som händer när ett sådant begrepp får fäste är debatten förvandlas till ett slags faktakrig, där den som försvarar ”ankarbarnen” plötsligt går motståndarens ärenden. När Jeb Bush och Donald Trump pratade ”anchor babies” under valrörelsen fylldes tidningarna av artiklar som avslöjade fenomenet som en myt. Samma tendens sågs i Sverige för ett par år sedan, där statistik från Ekot — om hur få ensamkommande barn som faktiskt fick hit anhöriga – blev hårdvaluta. Som att det vore en seger att barn inte får vara med sin familj.

Kanske skulle vi i stället se hur ordet förhandlar bort människan, och reducerar barnet till en funktion och en potentiell bedragare. 

I dagarna kommer antologin ”Nyliberal ordlista” ut på bokförlaget Atlas, där författare som Aase Berg, Gabriel Itkes-Sznap och Jila Mossaed reflekterar över ord i den här kategorin. Poeten Athena Farrokhzad diktar om just ”ankarbarn”:

 

Det är blodets dag

Det är jordens natt

Släpp nu relingen, lilla skatt

 

Ett barn är fött på denna dag

Ett barn ska förankra

Ett barn ska ge sin mor rätt till jord

Ett barn ska väg bereda

 

Vilket barn är inte ett ankarbarn

Vilken mor griper inte efter bottnar

 

Det är nattens blod

Det är dagens jord

Det är en otrygg hamn

Trots att moderns famn

lärt barnet viska havets namn

 

Nå, våren 2018 behöver ingen oroa sig för några ankarbarn. Begreppet bygger nämligen på förutsättningen att familjer ska få vara tillsammans, och detta gäller inte längre i Sverige. För den stora gruppen alternativt skyddsbehövande — där bland annat krigsflyktingar ingår — finns med den tillfälliga lagen ingen rätt att återförenas med föräldrar och syskon.

Ankarkedjan är bruten. Och vi, vi går till botten där vi står.

 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.