Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-02 04:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kristina-lugn-dod-hon-var-fullstandigt-unik/

Kultur

Kristina Lugn död: ”Hon var fullständigt unik”

Akademiledamöter och kolleger minns Kristina Lugn.
Akademiledamöter och kolleger minns Kristina Lugn. Foto: Alexander Mahmoud

Författaren och akademiledamoten Kristina Lugn har avlidit. Vänner, kolleger och akademiledamöter minns henne: 

– Nu är hon borta, men hon finns ändå kvar, säger konstnären och filmaren Marie-Louise Ekman till DN. 

Eric Runesson, som valdes in i Svenska Akademien på stol nummer 1 år 2018 säger att han snabbt fick en väldigt stark vänskap med Kristina Lugn. 

– Jag tyckte väldigt mycket om Kristina på ett personligt plan. Jag är glad att jag fick chansen att få ha så många galet roliga samtal med henne. Hon var en fin person. För mig var hon nära, säger han till DN. 

Eric Runesson säger att deras tid i Akademien tillsammans präglades av ett fint samarbete och bra samtal. 

– Jag gillade henne skarpt. Jag kommer sakna henne väldigt mycket, säger han. 

”Hon var helt unik och oersättlig,” säger Akademieledamoten Åsa Wikforss.
”Hon var helt unik och oersättlig,” säger Akademieledamoten Åsa Wikforss. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Filosofiprofessorn Åsa Wikforss, invald på stol nummer 7 i maj 2019 säger att Kristina Lugn var med på alla möten och middagar in i det sista:

– Vi hann bara arbeta tillsammans under ett år men varenda ögonblick tillsammans med Kristina var fantastiskt. Hon var helt unik och oersättlig, hennes språkförmåga och humor och livsinställning, jag har aldrig träffat någon som liknade henne. Hon var rolig och skarp och fullkomligt rak.

– Det går inte att hitta någon som Kristina Lugn, hon är oersättlig för Akademien.

”En besinningslös ordskapare,” säger Per Wästberg.
”En besinningslös ordskapare,” säger Per Wästberg. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Författaren och akademiledamoten Per Wästberg säger till DN att Kristina Lugn var en ”besinningslös ordskapare, lekte med orden och gav dem nya betydelser”:

– Ingen poet sedan Evert Taube och Nils Ferlin har varit så starkt förknippad med sin persona som Kristina. Hon hade en oerhörd galghumor och en enorm förmåga att vända upp och ned på vardagsbegreppen, så att hon plötsligt blottade hela existensen, säger han:

– Vi var väldigt goda vänner och det senaste året har vi haft mejlkontakt varje dag. Hon hade glädje och fasa i samma grepp. För mig var hon ett otröstligt barn och jag tror hon fann en trygghet i mig, som hon själv saknade. Hon var motsatsen till en duktig flicka, hade stor brist på självkänsla som jag försökte ge henne tillbaka så gott det gick.

”Jag har haft så fruktansvärt roligt med Kristina,” säger skådespelaren Lena Endre.
”Jag har haft så fruktansvärt roligt med Kristina,” säger skådespelaren Lena Endre. Foto: Ali Lorestani/TT

Skådespelaren Lena Endre spelade i ”Nattorienterarna” på Kristina Lugns Teater Brunnsgatan Fyra:

– Jag har haft så fruktansvärt roligt med Kristina. ”Nattorienterarna” som jag spelade på hennes teater är en fantastiskt rolig pjäs. Vi hade kunnat spela den i en evighet, det var en stor succé. Det var min mamma som introducerade hennes böcker för mig. Man blir lycklig av att läsa henne och att umgås med henne var underbart. Hon var sjövild mentalt, säger hon. 

Kulturminister Amanda Lind skriver på Twitter efter Kristina Lugns bortgång: 

”En stor poet och dramatiker, med ord som nådde in. Otroligt ledsamt att höra, mina tankar är med hennes nära.”

https://twitter.com/amandalind_/status/1259136492552835072?s=20

Även statsminister Stefan Löfven kommenterar Kristina Lugns bortgång. I en kommentar till TT skriver han:

”Hon var framstående i sitt författarskap, som poet och dramatiker. Jag tänker på hennes familj och närstående.”

”Vi var som systrar,” säger konstnären Marie-Louise Ekman.
”Vi var som systrar,” säger konstnären Marie-Louise Ekman. Foto: Beatrice Lundborg

Konstnären, filmaren och före detta Dramatenchefen Marie-Louise Ekman säger till DN att hon och Kristina var som systrar: 

– Det är chockartat… just nu finner jag inga ord. Vi brukade säga till varandra: Det är så förskräckligt att alla dör hela tiden omkring en… någon måste ju vara den första att inte dö? Så vi startade en förening ihop, en förening för de som inte ska dö. Vi var de enda medlemmarna. Nu är hon borta, men hon finns ändå kvar. Men jag hade önskat att kroppen fanns med också, säger Marie-Louise Ekman.

Historikern och akademiledamoten Peter Englund säger att Kristina Lugn var unik: 

– Hon hade en helt egen röst, både som poet och som dramatiker. Du förstod genast att det var något av henne som du läste. Dessutom var hon unik som människa. Har aldrig träffat någon liknande person, och kommer nog aldrig att göra det heller. Detta är en stor förlust, säger han.

”Som att en stjärna har släckts,” säger akademiledamoten Horace Engdahl till Nyhetsbyrån TT.
”Som att en stjärna har släckts,” säger akademiledamoten Horace Engdahl till Nyhetsbyrån TT. Foto: Jonas Lindkvist

Litteraturhistorikern, författaren och akademiledamoten Horace Engdahl säger till TT att Kristina Lugn var en av hans närmaste kamrater i Akademien: 

– Det är verkligen som att en stjärna har släckts. Hon gav en särskild sälta till Akademien som är oersättlig. Ingen kan vara Kristina Lugn, säger Engdahl.Hon var väldigt omtyckt och jag tror att alla tyckte det var lite tråkigt de torsdagar hon inte dök upp på ett sammanträde, säger han till nyhetsbyrån.

”Det känns nu som om jag trodde att en poet och dramatiker och människa som Kristina Lugn var odödlig,” säger författaren Sara Stridsberg.
”Det känns nu som om jag trodde att en poet och dramatiker och människa som Kristina Lugn var odödlig,” säger författaren Sara Stridsberg. Foto: Eva Tedesjö

Författaren och före detta akademiledamoten Sara Stridsberg säger till DN att Kristina Lugn hade en blick på människan och litteraturen som var både skarp och förlåtande och ”helt otämjd”. 

– Det är lite barnsligt, men det känns nu som om jag trodde att en poet och dramatiker och människa som Kristina Lugn var odödlig, att hon alltid skulle finnas, att hennes gestalt var lika evig som hennes dikt. I Svenska Akademien var hon min bänkkamrat och det var lite som att komma hem att träffa henne, säger hon och fortsätter: 

– Hennes dikter klingar ofta i mig, tack vare henne vet jag att en människa måste skaffa sig ett hjärta som tål både kärlek och katastrofer och att livet är ett sorgearbete. Jag tycker inte om ordet geni, men kanske är Kristina det enda geni som jag har stött på.

DN:s kulturchef Björn Wiman säger att Kristina Lugn var en av de diktare som var med om att göra Sverige till vad det är i dag. 

– De försvinner en efter en, de riktigt stora. Bara för några veckor sedan var det Per Olov Enquist, och nu Kristina Lugn. Sverige hade inte varit detsamma i dag utan henne. Hon har gått in i det svenska folkets mentalitet och dess märg på ett sätt som väldigt få poeter gör. 

Björn Wiman säger att Kristina Lugns bortgång betyder att Sverige blir ett tråkigare land: 

– Ett gråare land. Men det betyder också att hennes litteratur kommer att fortsätta att leva. Hon är den typen av författare, och det finns väldigt få sådana poeter i synnerhet, som verkligen lever. Kristina Lugn är en sådan poet vars dikter läses upp i människors liv. På dop, examenshögtider, studentmottagningar - i alla sådana sammanhang där poesin tas i bruk. Där finns Kristina Lugn. Och där kommer hon absolut att finnas kvar. 

”Hon hade ett stort mod och ett stort hjärta,” säger akademiledamoten Anders Olsson.
”Hon hade ett stort mod och ett stort hjärta,” säger akademiledamoten Anders Olsson. Foto: Lisa Mattisson, Lisa Mattisson

Akademiledamoten Anders Olsson säger till DN att beskedet om Kristina Lugns bortgång kom som en chock: 

– Vi visste hur skör Kristina var, ändå kom detta besked som en chock för mig. Jag stod henne mycket nära i vårt arbete och känner sorg och saknad. Alla känner till hennes enastående, intelligenta humor, få vet nog vilken utomordentlig läsare hon var. Och ingen var lojalare än Kristina, hon hade ett stort mod och ett stort hjärta.

Bert Karlsson gjorde intervjuprogramserien ”Oförutsett” tillsammans med storrökande Jörn Donner och Kristina Lugn i SVT 1987. Han minns en rolig tid: 

– Det var roligt varje gång vi spelade in. Hon var så långsam när hon talade att folk blev irriterade. En intervjuperson krävde att programmet inte skulle sändas för att hon inte förstod Kristina. Hon var väldigt smart på ett udda sätt och gick in i diskussioner med infallsvinklar som ingen annan skulle kommit på. Jag brukade säga till henne att ”Kristina, du är så långsam att de har blivit tvungna att förlänga intervallerna på övergångsställena i Stockholm”, säger Bert Karlsson.

Anna Hallberg, poet och litteraturkritiker säger till DN att beskedet om Kristina Lugns bortgång är oerhört sorgligt och overkligt : 

– Hon var liksom bäst på att brotta ner döden på mattan. Stirra ut den. ”Jag röker, ni kommer att dö!” Det fanns något storstilat, svarthumoristiskt och samtidigt väldigt mänskligt som gjorde att man tog det för självklart att hon alltid skulle finnas. Hon är en av få svenska poeter som de unga studenterna alltid nämner, generation efter generation. Hennes poesi är urstark. Den kommer i vilket fall att överleva hur länge som helst, säger hon.

Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, minns Kristina Lugns oefterhärmliga röst: 

– Kristina Lugn plirade med ögonen och släpade oefterhärmligt med rösten i en sju-åtta rytmsäkra diktböcker. Särskilt bra var hon på att visa upp de sprickor mellan skir romantik och grå vardag som gärna öppnade sig i det köpcentrum hon gjorde till en central plats i sin poesi, säger han och fortsätter: 

– Hon var förortens flickan Ruda som hamnade högst upp på Parnassen i vår litteratur, en bildningsresa som hon också kunde förhålla sig ironisk till. Samtidigt skrev hon ofta om döden. I ett av sina riktigt kluriga stycken talar hon om hur gärna hon vill leva: inte näringslivet och inte privatlivet men ”livet så som medborgarna upplever det / när deras värdfamiljer färdas till semesterorter / ingen har hört talas om.” Nu är hon själv där, på evig semester någonstans, till stor förlust för den svenska lyriken.