På tisdag ges Jeanette Wintersons nya roman ”Frankissstein” ut, en uppdatering av Mary Shelleys saga om vetenskapsmannen som skapar liv – men där monstret bytts ut mot en sexrobot. Den kommer ut i samma veva som Ian McEwans ”Machines like me”, som utforskar kärleken mellan man, kvinna och robot (där roboten Adam aktiverar sin erektion via en reservoar med destillerat vatten i högra skinkmuskeln) och Marina Nilssons ”Bobby Love” om sexroboten vars ”horisontalpenetration” gör honom överlägsen mänskliga män.

Det pratas ofta om hur kulturen inspirerar och driver teknisk utveckling, så snart får man väl tillfälle att fråga ”har du en reservoar med destillerat vatten i högra skinkmuskeln eller är du bara glad att se mig?”

Men även andra konsekvenser. På sistone har många skildringar skrivits om män som brottas med mansrollen och sig själva. Det är svårt att vara man eftersom mansrollen hela tiden utvecklas, drar mot det mjukare samtidigt som man vill bevara någonting hårt; kärnan, det traditionella. 

Hur kommer den dragkampen att se ut framöver, om männen inte bara slits mellan då och nu, utan även måste ta hänsyn till en framtid där de ska mäta sig med robotars fysiska och sexuella kompetens? 

Min gissning är att det kommer en och annan bok om även detta.

Bokrecension: ”Bobby Love” av Marina Nilsson 

Hanna Fahl: Ian McEwan skriver scifi som en ung gymnasist med orubbligt självförtroende