Tidigare i veckan skrev DN:s Andrev Walden en text med rubriken ”Har ni verkligen begripit att ’Game of thrones’ ska ta slut?” Det var en vacker förhoppning om att kulturen på något sätt skulle vara fredad i ett kapitalistiskt system.

Så blev det inte. Nu har författaren George RR Martin bekräftat att tre (!) nya ”Game of thrones”-serier är under utveckling på HBO. Det var kanske väntat ändå: varför skulle tidernas största tv-serie bara få dö efter den åttonde och utlovat avslutande säsongen – särskilt inte då den fortsätter slå tittarrekord? 

På samma vis tror nog ingen att Marvel kommer sluta agera förlossningsklinik åt superhjältegenren: visst, man kan ha lovat ”en sista strid” efter 22 filmer – men ”Avengers. Endgame” har på tio dagar spelat in tjugo miljarder kronor, snabbare än någon annan film i historien. Det skulle gå emot hela ägarna Disneys filosofi och marknadsinstinkt att inte låta business go on as usual. 

Hanna Fahl: Kalla mig berättelsernas Jan Björklund, jag vill bara ha lite ordning och reda 

Ett nytt hopp må ha tänts när Disney meddelade att man drar ner på takten med ”Star wars”-filmer efter att ”Solo” bara drog in fyra miljarder kronor – men tro inte att den nionde och utlovat avslutande delen i december kommer innebära ett slut.

Det går alltid att skriva en ny prolog. Det finns alltid plats för epiloger. Och det går alltid att klämma in berättelser däremellan – som i kommande ”Star wars”-tv-serien ”The Mandalorian” som utspelar sig mellan den kronologiskt sjätte och sjunde delen.

Att låta saker och ting bara pågå utan slut är ett formgrepp som bildades i begynnelsen: I ”Tusen och en natt” håller sig sagoberätterskan Scheherazade vid liv genom att hela tiden leverera nya stories, tills mottagaren Shariyâr blir så utmattad att han ger upp. 

Shariyâr, om någon missat det, det är vi.