Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Björn Wiman: I Avesta smälts unika historiska erfarenheter samman till stor konst

Avesta Art är en blandning av svensk industrihistoria och modern konstutställning som drabbar in på bara kroppen.

Ortnamnen stod skrivna på de blågula banderollerna när Sveriges EM-äventyr inleddes på Olympiastadion i Kiev i måndags: Frövi, Bollebygd, Avesta ... Orter i det riktiga Sverige, ”Sveriges baksida”, som det ­kallas i DN-skribenten Dan Jönssons suggestivt gripande essäbok ”Ingenmansland”. Eller ”landet utanför Stockholms innerstad”, som Qaisar Mahmood letar efter i sitt muntra motorcykelreportage ”På jakt efter svenskheten”.

Ingen av dem stannade i Avesta. Själv skrev jag förra året om hur staden slarvade bort ett förslag på ny stadskärna av arkitekten Alvar Aalto, som kunde gjort Avesta till ”södra Dalarnas Aten”. I stället – noterade jag – ståtar stadens torg med en reklamstaty av en varmkorv insvept i en amerikansk flagga. Jag fick mängder av reaktioner från arga Avestabor, jämnt fördelade mellan dem som riktade sin vrede mot kommunen och dem som riktade den mot mig.

Ett av mejlen kom från Kenneth Linder, som driver Avesta Art, den årliga utställningen med svenska och internationella konstnärer som äger rum i det nedlagda gamla järnverket invid Avestaforsen. Han bjöd mig att komma dit och titta.

Redan i entréhallen blir man stående, helt slagen. På de svarta slaggstensväggarna runt de väldiga rostugnarna hänger finske Topi Ruotsalainens målningar kring individualitet och kollektiv. Vi åker upp till kransen av de 17 meter höga masugnarna, där de skickliga uppsättarna rörde ihop krossad järnmalm med kalk och kol innan blandningen släpptes ner i den 1500-gradiga hettan. Arbetsvillkoren var bokstavligen helvetiska. Invid uppsättningskransen hänger italienaren Giacomo Costas dystopiska digitalbilder av vår civilisations undergång uppspända på pvc-plast.

Det är en mäktig upplevelse, som drabbar mig in på bara kroppen. Bergslagen, nu Sveriges badlands, var en gång landets teknologiska och kreativa motor. Inne på Verket gestaltas denna industrihistoria med hypermodern museiteknologi – ljus, rök och ljud. Man hör röster från slaggdrängar och malmslagare, tycker sig känna den fasansfulla hettan, ser götstängerna skjutas in i valsverket och hör slamret av den väldiga slädsågen. I martinugnshallen visas Mikael Ericssons animationer om livets uppkomst, mer svindlande än i Ridley Scotts ”Prometheus”.

Invid en av masugnarna finns den stora folkliga favoriten, glaskonstnären Kjell Engmans skildring av hur ”hyttfrun” spökar för brukets arbetare samtidigt som festen pågår på herrgården bredvid. Hans installation kunde vara tagen ur verkligheten: på andra sidan ån skymtar mycket riktigt Avesta herrgårds gräsmatta, där intellektuella stjärnor från hela världen, som vanligt vid denna tid på året, samlas till Engelsbergs­seminariet i den gamla bruksägaren Ax:son Johnson-stiftelsens regi.

Inte heller i dag möts dessa världar. På herrgården hänger en oljemålning av valshallen från 1919, men de flesta Avestabor har aldrig varit inne på herrgården, och seminariegästerna från herrgården besöker inte Verket.

Qaisar Mahmood framhåller i sin bok bruksmentaliteten som en viktig nyckel för att förstå den moderna svenskheten, Dan Jönsson balanserar i sin på kanten till det vattenfyllda gruvhålet i Grängesberg, inte långt härifrån. På seminariet diskuteras den kommande krisens ödesmättade konsekvenser för Europa.

På Verket händer något annat, och något unikt: här smälts hela denna historiska erfarenhet samman till konst.

Både varmkorvstatyn på torget och den enorma dalahästen ute vid motorvägen står visserligen kvar. Men glöm dem. Den som inte svänger av riksväg 70 i sommar och besöker Avesta Art missar en väsentlig bild av Sverige, som det var och som det är.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.