Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Björn Wiman: Också superlärarens frihets­budskap kräver kunskap

Man kan ha roligt i både döda och levande poeters sällskap – men kunskap handlar inte om att vara bäst.

I levande poeters sällskap behöver man aldrig ha tråkigt. I Lars Gustafssons bok med den underbara titeln ”Världens tystnad före Bach” finns exempelvis ”Ålen och brunnen”, en dikt som måste ses som den slutgiltiga existentiella uppgörelsen med den 150 år gamla ålen i skånska Brantevik, vars död i veckan väckte anklang också i internationella medier: ”Jag tycker mig ofta vara/inte bara i brunnsålens ställe,/utan brunn och ål på samma gång.”

Men också i lite tyngre vägande sammanhang kan man söka tolkningsstöd hos Lars Gustafsson. I den självbiografiska romanen ”Sigismund” beskriver han hur han som liten på 40-talet råkade sätta foten i en av skolans rabatter och för detta bestraffades med sänkt betyg i ordning och uppförande. Det hade, skriver Gustafsson, kunnat bli ”en karriär”: ”Ungdomsligor, motorcykelstölder på femtiotalet, någon riktigt listigt planerad kupp mot någon bensinstationskassa i början av sextiotalet. Isoleringsceller, svarta rubriker i Expressen.”

Gustafsson funderar vidare på om det sänkta sedebetyget i själva verket inte bara berodde på att skolledningen ville freda sina rabatter, utan lika mycket på att det ju måste finnas ett par B i uppförande för att inte statistiken skulle bli konstig.

I ljuset av den tanken kan man på nytt begrunda Folkpartiets senaste förslag om att återinföra ordningsbetyg i skolan: också i dag förutsätter ett sådant system att några faller utanför ramen och blir underkända. Utspelet blir på så sätt lika desperat som tidstypiskt. I en drabbande artikel i onsdagens DN Kultur såg sociologen Roland Paulsen förslaget som kulmen på den upphetsade krav- och tävlingsretorik som genomsyrar hela det svenska skolsystemet; både från höger och vänster är man i dag överens om att målet med skolan är att svenska elever ska bli inte bara bra eller bättre – utan bäst. Bäst i världen! I den här nya, globaliserade varianten av hets mår många barn och ungdomar allt sämre psykiskt.

Detta instrumentella tävlingstänkande kan naturligtvis inte isoleras bara till skolan. I hela samhället har man slutat fråga sig vad kunskap egentligen är och vad den ska vara bra för, vilket förstås också framtvingat djupgående förändringar i lärarnas status och yrkesroll: från fria akademiker till kommunaltjänstemän, från kunskapsförmedlare till poängsättare.

Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att många letar efter lockande pedagogiska förebilder i fiktionens värld – till exempel huvudpersonen i John Williams uppmärksammade roman ”Stoner” och den karismatiske John Keating i filmen ”Döda poeters sällskap”, oförglömligt gestaltad av avlidne Robin Williams. Universitetsläraren Stoner ägnar hela sitt liv åt att förmedla djup kunskap om litteraturen – och använder styvnackat sin lagstadgade status till att försvara sin position. På ett liknande sätt är John Keatings självsvåldiga pedagogik i ”Döda poeters sällskap” något mer än den enkla appell för frihet och förlustelse som den ofta lyfts fram som; Keatings revolt mot det stelbenta systemet skulle ha varit meningslös om den inte ägt rum just mot fonden av en konservativ internatskola, där eleverna trots allt tvingats tillkämpa sig vissa förkunskaper. En bra skola behöver inte bygga på vare sig tvång eller tävling, men kunskapen är heller inte kravlös. Det är först när man har lärt sig läsa som det blir meningsfullt att vika papperssvalor av döda poeters dikter. Därmed visar filmen också vad äkta bildning handlar om: konsten att ha roligt med sin kunskap, att använda den för att göra livet mer innehållsrikt.

Man kan förvisso drömma om en lärare som John Keating i dagens kommunaliserade svenska skola, men den klangbotten av krävande kunskaper som hans glädjebud förutsätter blir alltmer sällsynt.

Det finns ingen frihet utan kunskap. Den bistra sanningen gäller både på internet och internat.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.