Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Björn Wiman: Vem skriver framtiden – ­skomakaren eller statsministern?

Skomakaren i ”Den vita stenen” får ingen semester mellan hägg och syrén – men vad kan han göra åt klimatförändringarna?

Den 40 år gamla tv-serien ”Den vita stenen” fortsätter att fånga intresset på SVT:s Öppet arkiv – möjligen en konsekvens av en tittargeneration som hellre vänder blickarna mot sin egen trygga barndom än mot de egna barnens osäkra framtid. Seriens symboler och motiv har därtill visat sig livskraftiga: ”Den vita stenen” går igen både i en låt av den svenska hiphopduon Lorentz & Sakarias och i förra årets biosuccé ”Sune i Grekland”, där Sune upprepar Farornas konungs och Fidelis löfte att inte prata på en hel dag (vilket i detta fall skapar svårigheter vid beställningen av mat på ett all inclusive-hotell snarare än vid inmundigandet av uppstekt gröt i häradshövdingens residens). I årets uppehåll mellan hägg och syrén fäster jag mig framför allt vid den resignerade skomakaren – i tv-serien vackert spelad av Håkan Serner – som ägnar sina sömnlösa nätter åt att skriva sina memoarer i luften. När hans brorson frågar hur livet kan räcka till alla dessa nätter svarar han: ”Ibland skriver jag om det på ett nytt sätt.”

Själva symbolen, den vita ­stenen, finns redan i Bibeln, där Uppenbarelseboken berättar om hur Gud en dag ska ge var och en just en vit sten, en lämplig apokalyptisk vinkning åt alla oss som i dag med vånda backar in i framtiden.

Associationen dyker upp vid läsningen av senaste numret av NOD, en utmärkt men alltför okänd kulturtidskrift som står för ett slags vettig kulturradikalism på kristen grund. I det nya dubbelnumret – som vanligt fritt från alla former av aggressiv positionering – undersöks vår tids konsumtionskultur, ett ämne som gärna låter sig begripliggöras i religiösa termer då dagens ekonomiska paradigm – som den katolske teologen William Cavanaugh påpekar – i sig självt har andliga övertoner.

NOD har även intervjuat Johan Rockström, en av världens ledande klimatforskare, som höll ett inledningsanförande om scenarier i det globala klimatarbetet när regeringens Framtidskommission sammanträdde i Rosenbad 2011. När han talat klart låg luften tung i rummet innan statsminister Fredrik Reinfeldt bröt tystnaden med en uppgiven suck: ”Vad fan kan man göra, egentligen?”

Tja, frågan är befogad, inte minst mot bakgrund av att företrädare för Reinfeldts egen regering i veckan slog fast att Arktiska rådet är fel forum för att diskutera den fortsatta oljeutvinningen i Arktis – vilket för en utomstående låter ungefär som att en skomakarverkstad skulle vara fel forum att laga skor i.

Johan Rockström framhåller att vi lever i den ultimata paradoxens tid: å ena sidan är läget mer deprimerande än någonsin tidigare, å den andra har vi aldrig förr haft mer kunskap om åtgärderna. Han betonar vikten av övergripande politiska förändringar snarare än justeringar i enskilda människors livsstil: individens insikt är viktigare än individens sopsortering.

Temat går igen också i ett alldeles färskt nummer av tidskriften 10TAL med temat klimatsorg, där bland andra Kerstin Ekman berättar om sin pessimism inför en hårt exploaterad civilisations öde. Men hon talar också om hur skönlitteraturen kan använda konkretionens insiktsgörande kraft när den benämner exempelvis en blåklint som fördrivits av växtgift ur åkern.

Kanske kan man i Ekmans tanke känna igen såväl den sömnlöse hantverkarens nattliga skrivar­mödor i ”Den vita stenen” som Martin Luthers maxim att en skomakare blir en god kristen framför allt genom att vara en god skomakare – en författare blir följaktligen en bra människa genom att skriva bra böcker.

Den tanken kan förstås ledas i vidare analogi, inte minst av statsministrar och andra som händelsevis skulle vilja göra ett mer beständigt avtryck på framtiden än att framställa ord i luften: bedriv bättre politik.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.