Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 05:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jag-gor-ett-historiskt-fynd-och-paminns-om-att-friheten-inte-kan-tas-for-given/

Krönikor

Fredrik Strage: Jag gör ett historiskt fynd och påminns om att friheten inte kan tas för given

Idyllens överklass. Några gamla omslag av Svensk Damtidning från trettio- och fyrtiotalen. Foto: Fredrik Strage

Plötsligt hittar jag en påse som någon dumpat. Den innehåller en trave Svensk Damtidning från trettio- och fyrtiotalet. Jag blir exalterad, går hem och börjar läsa. Vilka citat! 

Rätta artikel

Jag står vid återvinningsstationen och funderar på om jag vågar slänga min gamla tandborste. Enligt en skylt är det förbjudet att slänga eltandborstar och diskborstar. Betyder det att vanliga tandborstar går att återvinna? Eller borde jag begripa att det inte är någon skillnad mellan plasten i tandborstar och diskborstar? Jag vill gärna göra rätt och undvika att bidra till den klimatuppvärmning som riskerar att orsaka enorma flyktingströmmar, fascistiska maktövertaganden och nya världskrig.

Plötsligt märker jag en påse som någon dumpat intill pappersinsamlingen. I den syns ett nummer av Svensk Damtidning från 1935. Omslaget pryds av den belgiska prinsessan Josephine-Charlotte (”åter i Bryssel efter sommarferierna”). 

Jag bläddrar och hittar en hyllningsartikel till den etiopiske kejsaren Haile Selassie (”För en opartisk beskådare förefaller det en smula löjligt när Mussolini, kanske ett härskarämne, men utan tvivel en uppkomling, talar stora ord om sin skyldighet att utbreda italiensk kultur över Abessinien”) och en krönika om kvinnors förvildning: ”Härom dagen bet en berusad stockholmska sin arme man i näsan på öppen gata. Det är att fullständigt strunta i den kvinnliga värdigheten och finessen.” 

Numret ligger överst i en tjock trave Svensk Damtidning från trettio- och fyrtiotalet. Jag blir så exalterad att jag råkar lägga tandborsten i glasåtervinningen. Sedan kånkar jag hem tidningarna och börjar läsa.

Svensk Damtidning skriver inte om politik men andra världskriget poppar ständigt upp mellan kakrecept, kungaporträtt och kärleksnoveller. För svenskarna, som sluppit ockupation, innebär konflikten mindre akuta problem än bombräder. Varje vecka publiceras ”ransoneringskalendern” så att läsarna ska veta vilken mat det råder brist på och vilken som får säljas fritt. ”Skämda ägg få hädanefter bytas, när man råkat ut för den otrevligheten att ens surt förvärvade ägg inte är färska”, rapporterar man 1943. ”Bytet får dock ej företagas förrän efter kontroll, som vad Stockholm beträffar företages på hälsovårdsnämndens kontrollbyrå, Östra Järnvägsgatan 8.” 

Undrar om de som gick dit var sura över att det var krångligt att byta ägg, eller tacksamma över att bo i ett land där det fanns något att äta.

Samma tidning innehåller en enkät där unga kvinnor inom olika yrken svarar på frågor om arbete, kärlek och världsläget. ”Krigsutbrottet verkade nästan förlamande på mig”, säger författaren Ebba Richert. ”Ty även om det inte kom oförberett, hörde jag till dem som optimistiskt trodde att s k upplysta kulturfolk kunde lösa sina tvister utan blodsutgjutelse. /.../ [Kriget] har liksom tagit ifrån mig min tro på det goda hos människan.”

Det är klokt att minnas andra världskriget när valet till Europaparlamentet närmar sig. Huvudsyftet med EU är ju att garantera freden i vår världsdel. Vi har sluppit krig i så många år att vi gärna inbillar oss att vi är ett upplyst kulturfolk. Men det krävs inte mycket för att den aggressiva nationalismen ska slå klorna i oss. Och vi överger utan vidare den för EU-medborgare grundläggande rättigheten att röra sig över gränser utan pass.

Märkligt nog blir jag glad när Sverigedemokraterna inför EU-valet drar igång en reklamkampanj om att det ”inte är första gången som sossarna hjälper Tyskland att ta över Europa”. Påståendet är förstås missvisande (Sverige styrdes av en koalitionsregering under kriget) men varje gång SD nämner Tredje riket påminns vi om deras nazistiska ursprung. Och varje gång andra världskriget dyker upp i valdebatten påminns vi om att inte ta vår frihet för given.