Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-20 17:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-nar-lana-del-rey-borjar-anvanda-de-sma-bokstaverna-maste-nagon-sla-naven-i-bordet/

Krönikor

Fredrik Strage: När Lana Del Rey börjar använda de små bokstäverna måste någon slå näven i bordet

En styggelse. Foto: Sergey Soldatov/Alamy

Att skriva ut sitt namn eller sina låttitlar i gemener är ett sätt för artister att utstråla lågmäldhet. I själva verket ser det både slarvigt och pretentiöst ut.

Rätta artikel

Hon sjunger om att springa runt på stan i nattlinne. Om att skriva på väggarna med blod. Om att ha monster under sängen. Om att vara den mest berömda kvinnan på din Ipad. Jag kan inte sluta lyssna på Lana Del Reys senaste singel. Den är deppig, gåtfull och skojig på samma sätt som Morrissey var under sin storhetstid. Bara en sak stör mig med ”hope is a dangerous thing for a woman like me to have – but I have it”: det lilla h:et i början av titeln.

Enligt svenska skrivregler är begynnelsebokstaven i en titel versal, resten av orden skrivs med små bokstäver (detta gäller även engelska titlar). Enligt engelska skrivregler ska alla ord i en titel ha stor begynnelsebokstav, förutom vissa undantag som exempelvis prepositioner och konjunktioner.

Inom popmusik har det blivit allt vanligare att bryta mot dessa regler. ”happy feet”, ”friday the 13th” och alla de andra låtarna på den svenska rapparen Yung Leans senaste album har liten begynnelsebokstav. Detsamma gäller alla spår utom ett på Ariana Grandes nya lp. Post Malone gjorde i fjol succé med albumet ”beerbongs & bentleys” och hitten ”rockstar”, medan Kanye West gav ut skivan ”ye”. Och det 17-åriga stjärnskottet Billie Eilish använder bara gemener för att skriva sina låttitlar, samtidigt som hon döper sin första fullängdare till ”WHEN WE ALL FALL ASLEEP, WHERE DO WE GO?”.

Att Spotify visar titlarna exakt som artisterna önskar, i stället för att likt tidningar och (oftast) Wikipedia följa gängse skrivregler, gör att gemenifieringen (och versaliseringen) får större spridning. De små begynnelsebokstäverna har blivit populära även inom konstmusik. New York Times uppmärksammade härom året verk som Jeffrey Mumfords ”of fields unfolding… echoing depths of resonant light” och David Langs ”death speaks”. Den senare kompositören säger att små bokstäver i början av titlar är ett sätt att signalera ödmjukhet och tygla nervositet: ”Då känns det inte som att jag säger ’Beethoven gjorde det där och nu ska JAG göra det här’.”

Jag bryr mig mindre om att poeter hoppar över versaler än att popstjärnor gör det.

Själv uppfattar jag det snarare som att kompositören skyltar med sin lågmäldhet. I synnerhet genom att inleda sitt namn med liten bokstav. På nittiotalet lyckades Bob Hund få i princip alla svenska journalister att skriva bob hund. Många av dåtidens indieband skrev sina logotyper med gemener (Oasis, Suede, Blur, Kent) men bara bob hund fick heta likadant i artiklar. När ståhejet kring bandet mattades av orkade folk inte lyda dem längre. Artister som KD Lang, JJ och Will.i.am skrivs också allt mer sällan med gemener (även om de fortfarande heter kd lang, jj och will.i.am på Wikipedia).

Den amerikanska poeten ee cummings nämns ofta som en pionjär inom det här området. Han föredrog att dikta med gemener, men det var förlaget som valde att skriva hans namn med små bokstäver. Även 2010-talets mest framgångsrika nya poet, indisk-kanadensiska Rupi Kaur, undviker versaler och har sålt flera miljoner exemplar av diktsamlingarna ”milk and honey” och ”the sun and her flowers”.

Jag bryr mig mindre om att poeter hoppar över versaler än att popstjärnor gör det. Den senare yrkesgruppen försöker inte sällan efterlikna språket i sociala medier. Därför ser det, paradoxalt nog, både slarvigt och pretentiöst ut. Kanske finns större problem i världen än h:et i början av ”hope is a dangerous thing for a woman like me to have – but I have it” men Lana Del Rey har hittills varit oantastlig så någon måste reagera. Just nu balanserar jag överdosen av gemener genom att lyssna på den sydkoreanska flickgruppen BLACKPINK och deras oerhört versala hittar ”BOOMBAYA” och ”DDU-DU DDU-DU”.

Här kan du läsa fler texter av Fredrik Strage, till exempel om hur han i egenskap av influencer lovar att inte flyga under hela 2019.