Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Hanna Fahl: Den korta kvinnofrisyren ses alltid som ett uttryck för en åsikt

Lupita Nyong’o – snaggade sig som 19-åring.
Lupita Nyong’o – snaggade sig som 19-åring. Foto: Matt Sayles

På nätet spreds en krönika med rubriken ”Girls with short hair are damaged” – den fick 240.000 ”likes” på Facebook. Vi lever i en kultur som har svårt att låta hår vara bara ... hår.

Jag hade en mardröm där alla mina vänner konfronterade mig, så som folk gör på film när någon har alkoholproblem eller måste hindras från att ingå äktenskap med fel person. Fast i den här drömmen handlade det om mitt hår. ”Hanna, du måste förstå: män hatar kort hår”, sade en väninna och satte på mig en peruk som var exakt som hennes eget svall och bad mig ”kasta med det i vinden”, varpå jag stelt försökte svinga huvudet fram och tillbaka.

Det korta kvinnohåret är ett laddat ämne. I januari spreds en krönika med titeln ”Girls with short hair are damaged”. Någon okänd snubbe med pseudonymen ”Tuthmosis” lade ut texten kring hur ”långt hår är i princip universellt attraktivt för män” och att de som klipper av det är ”jobbigare, mer maskulina, mer sinnesförvirrade”. Texten har nästan 10.000 kommentarer och har fått 240.000 ”likes” på Facebook.

Den brittiska journalisten Laurie Penny skrev ett svar i New Statesman om sin egen frisyr, om hur det korta håret till viss del sorterade bort idioter. Hon blev mindre sexualiserat antastad på gatorna, ”förutom totala främlingar som kom fram och talade om för mig hur mycket sötare jag skulle vara om jag lät det växa ut”.

Jag har aldrig märkt vare sig positiva eller negativa konsekvenser av min hårlängd (som har varit kort de senaste femton åren), men det spelar ingen roll. Oavsett individuella upplevelser har populärkulturen sin bestämda åsikt om vad ett kort hår betyder. Tänk på Britney Spears och hur hennes rakade huvud i medierna blev det slutgiltiga beviset på att hon flippat ur. I fiktionen är en hårklippning alltid symbolisk och betyder trauma eller livsavgörande beslut – eller båda samtidigt, som när det förtryckande styret i ”V för Vendetta” rakar rollfiguren Eveys huvud och det kickstartar revolutionen.

Den korta kvinnofrisyren ses alltid som ett uttryckande av åsikt, ett avvikande från normen. Även de vansinnigt vackra måste motivera sitt korta hår.

Det finns alltid ett varför? och ett därför!. En roll som kräver det (Demi Moore), ett förklarande av hur det slitits av färgningar (Jennifer Lawrence), en kärlekshandling (Michelle Williams har om och om igen fått förklara hur hennes bortgångne make Heath Ledger var ”den enda heterosexuella mannen någonsin” som verkligen gillade kort hår), ett avståndstagande från sin tidigare image (Miley Cyrus som inte ville vara Hannah Montana längre), tonårig lathet (Lupita Nyong’o har berättat att hon snaggade sig som nittonåring). Det är aldrig bara ... hår. (Värt att notera är dock att detta gäller unga kvinnor.

Någon gång efter medelåldern sker ett skifte – standard-äldre-damen ska vara korthårig, medan ett långt grått hår symboliserar excentricitet och galenskap. Se exempelvis Holly Hunters feministiska guru i tv-serien ”Top of the lake”.)

I tv-tävlingen ”Top model” är det nästan varje säsong någon deltagare som får avgrundsdjup existentiell ångest när stylisterna klipper hennes hår kort. Det är lätt att håna den reaktionen, att tycka att det hulkande gråtandet är överdrivet och fånigt. Men när kulturen om och om igen inpräntar i oss att långt hår är synonymt med kvinnlig identitet, fertilitet och heterosexuell attraktionskraft är den reaktionen kanske inte så konstig.

Efter hårdrömmen försökte jag faktiskt spara ut mitt. Jag vet inte varför – kanske hade jag själv omärkligt internaliserat dessa klyschiga föreställningar kring kvinnohår och män, trots att jag egentligen är övertygad om att det är rent skitsnack. Det blev jättefult. Stripigt, platt, matt och tunt. Jag klippte av det igen i måndags. Det kändes varken frigörande, som ett ställningstagande eller som ett trauma. Tyckte mest det blev snyggt.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.