Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-21 06:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-det-finns-tydligen-inga-granser-for-allt-fjaskande-i-stjarnorna-pa-slottet/

Krönikor

Johan Croneman: Det finns tydligen inga gränser för allt fjäskande i ”Stjärnorna på slottet”

Sven Melander och Kajsa Ernst i SVT:s ”Stjärnorna på slottet”.
Sven Melander och Kajsa Ernst i SVT:s ”Stjärnorna på slottet”. Foto: Ulrika Midunger/SVT

”Stjärnorna på slottet” tar inga risker. Det som stör mig mest är det där bedrägliga skenet av uppriktighet. All beundran och allt smicker. Vad finns det för underhållningsvärde i det? 

Johan Croneman
Rätta artikel

Jag kan inte bli av med den där obehagliga känslan av att man sitter och tittar på en komplett uppgjord match - med ett komplett riggat resultat: ”Stjärnorna på slottet”.

Det är inte det att jag inte fattar trevlighetskonceptet eller underhållningsidén – eller ens försäljningsargumenten och SVT:s benhårda tävling med TV4. Skulle vi förresten ha några kvällstidningar kvar om de inte hade fejk-tv att skriva om?

Det är ok, det är stundtals lite underhållande, det är ett tidsfördriv för framför allt tittare över 60 år (37 procent) och hälften av tittarna är betydligt över fyrtio. De förtjänar kanske en timmes lättsamheter.

Det som stör mig är väl det där bedrägliga skenet av uppriktighet. Så mycket pengar finns nu inte på DN för att jag skulle titta igenom alla tretton säsongerna av ”Stjärnorna på slottet”, men själva grundidén är ju egentligen bara en: fjäsk.

Det finns inga gränser för hur mycket de här fem personerna beundrar varandra, från första sekund när de möts där i trädgården – hur fan skulle det se ut om någon på allvar gick rakt ner i sig själv? Och om någon vågade ställa de där riktigt jobbiga frågorna? Det är klart, då skulle vi ju få ”Spillrorna” i stället för Stjärnorna på slottet.

På 90-talet ville danske Lars von Trier bruka allvar av både såpa- och kändisjournalistiken, långt innan uppriktighetsgenren och reality-tv hade uppfunnits. Han stängde in en känd dansk med en känd reporter i en lägenhet där de under exakt 24 timmar iakttogs av två kameror, ingen fick lämna lägenheten, de fick inte sova, de fick inte ha någon som helst kontakt med yttervärlden – de skulle prata, och som de pratade och vilken nästintill helvetesresa varenda (entimmes) program blev!

Det var på gränsen, till och med för Lars von Triers mest hängivna fans. På 24 timmar bröts varenda försvar ner. Man lade ner programmet efter en säsong.

Man kan verkligen diskutera underhållningsvärdet – men kan vi inte någon enda gång diskutera sanningskravet? Måste exakt all underhållning vara falsk och påhittad?

Sven Melander har stått för banbrytande insatser inom svensk nöjes-tv, och han verkar ju vara en både sympatisk, empatisk och uppriktig människa som det är lätt att tycka om – på ”Stjärnorna på slottet” under mellandagarna avslutade han varje jobbig, stark berättelse ur sitt långa liv med ett garv. Någon som på fullt allvar tyckte att han offrade något av sig själv i tv-rutan? Det var snarast imagebyggande, en hundraprocentig bekräftelse på vem vi tror att Sven Melander är.

Det hycklande fjäsket och smilfinkandet gentemot varandra är ändå värst, när de andra gästerna sitter och öser sin beundran över de ”modiga bekännelserna” som emotionellt inte kan kosta särskilt mycket för en enda av deltagarna.

Skådespelaren Kajsa Ernst kom betydligt längre ner mot sin egen botten när det i förra veckan var dags för hennes bikt – även om författaren Camilla Läckberg också denna gång gjorde sitt yttersta för att förstöra berättelserna med en otrolig samling pinsamma kvasianalyser. En så stor skämskudde finns inte som hade kunnat rädda den kvällen. Trots att alltså Kajsa Ernst i alla fall tog några risker.

Risker finns, men inga tas längre över huvud taget i svensk nöjes-tv. Själva nöjesjournalistiken, som förr ändå kunde vara nyskapande och kritisk, är ju också utraderad och ersatt av hundra procent kändisjournalistik på realisation året runt.