Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Johan Croneman: ”Man får skämmas”

Svensk tv briljerade med vilda gissningar och förhastade slut­satser. För­färligt. NRK däremot var lysande.

Expressens Anders Björkman (han skriver bra, men jag har aldrig gillat hans populism) skrev redan i lördags att NRK:s sändningar om och kring dramatiken, massakern och bomberna i Norge var tv i världsklass. När jag läste det, tänkte jag: ”Vad fan”?! Världsklass?

Jag följde, precis som Björkman, varenda minut av de NRK-sändningar som SVT lade ut på bland annat Kunskapskanalen – och det var lysande. Fantastiskt. Anders Björkman hade rätt. Och SVT stod för ett visserligen självklart, men ändock: genidrag.

NRK:s sändningar var magiska – dramaturgiskt följde de bara en parameter: den mänskliga. Men: De svek aldrig det journalistiska. Och: Programledarna improviserade på ett sätt, och med sitt sätt, som var gripande utöver det vanliga. De stod mitt i katastrofen, de förstod (givetvis) allvaret, de begrep på något underligt vis också sin historiska roll, de blev mycket snabbt en del av förloppet.

De sände under fruktansvärd press, under förfärliga förhållanden – de sände under ett skede där den norska staten var under angrepp (nej, det är ingen överdrift).

Sedan satte man på SVT och TV 4. Det var ett nyvaket Semester-Sverige in your worst nightmare. Förfärligt.

Och det var inte de vassaste knivarna i lådan som låg i beredskap.

Henrik Johnsson i TV 4 (God natt Sweden) kunde kanske inte ens i sina vildaste fantasier ha förutsett detta mardrömsscenario, men TV 4 måste ju ha någon som helst beredskap. Henrik Johnssons ”utfrågning” av terrorexperten Magnus Norell blir klassisk – och det var inte Norell som satt med dumstruten. Han var (som vanligt) klok nog att inte dra några förhastade slutsatser.

Förhastade slutsatser (islamistiska terrorister!!) var annars grenen som de flesta försökte briljera i timmarna och dygnet efter den norska mardrömmen (så ock denna tidnings experter). Man önskar sig sans, och den besatt konstigt nog bara norrmännen, hitom gränsen satt de svenska journalisterna och gissade helt vilt.

SVT:s Claes Elfsberg, som redan hade facit i fickan (efter två dagars terror), ville bara inte släppa den nationella tanken, vårt land, Sverige. Han är urtypen för detta slags journalistik, den mest vanligt förekommande i Sverige, efter den här typen av brott/händelser: Kan det hända här? Finns det sådana här killar i Sverige? Var bor han? Kan Säpo gripa honom? Varför har inte Säpo redan gripit honom?

Det är Claes Elfsbergs sätt att se på världen – och hantera konflikter och händelser och terror.

Har vi vakter i riksdagen? Bevakar vi utrikesdepartementet? Har ni poliser på SSU:s nästa sommarläger? Fanns det några svenskar på Utøya? Suck, nej, tackolov, vad skönt. Här är Claes Elfsberg, med goda svenska nyheter. Man skäms å hela sin yrkeskårs vägnar när ens vänner och bekanta vrider sig framför tv:n, stönar, ropar på hjälp.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.