Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

SVT:s serie ”Gympaläraren” är sorglig, i ordets riktiga bemärkelse

Kalle Zackari Wahlström
Kalle Zackari Wahlström Foto: Claudio Bresciani/TT

Kalle Zackari Wahlström visar upp det slags skolmisär vi misstänker är alltför vanlig, men som ingen riktigt orkar ta tag i eller fånga upp.

Framgångarna och berömmet för Kalle Zackari Wahlström efter ”Svett & etikett” kom inte som en överraskning, han är något av ett naturbarn framför kameran. Och han är mitt i den där medelklassvärlden där lösningen på alla – och då menar jag exakt alla – problem heter träning. Det spelar ingen roll om du har en knöl i nacken, liktornar, magkatarr, öronsus, spritproblem, oönskat håravfall.

Vår tids lösning på allt: Spring lite så blir det bra.

(Visade inte för resten redan Forrest Gump att det var en tveksam teori...?)

I Kalle Zackari Wahlströms nya serie ”Gympaläraren” (SVT1, tisdagar 20.00) reser han tillbaka till sin gamla högstadieskola i Ösmo, Vanstaskolan, och han är orolig.

Sverige är bland de länder i Europa med minst skolidrott (24:e plats av 30), var femte svensk tonåring är överviktig, 20 procent av alla elever skolkar från gymnastiklektionerna, stillasittandet ökar och den psykiska hälsan bland svenska skolelever har inte varit sämre på trettio år.

Det första avsnittet av sju är en sorglig historia. Det Kalle möter är en skolmisär som vi misstänker är alltför vanlig, men som ingen riktigt orkar ta tag i. Men prata om det kan och gör vi. Har inte skolan stått i centrum för den politiska debatten i åtminstone 20 år – men ser vi några konkreta resultat?

I Vanstaskolan ser det deppigt ut. Och frågan är om inte lärarrummet gav oss det värsta intrycket. Några kringströdda, nedslitna, tröttkörda, till synes uppgivna lärare som (självklart) pratade om nedskärningar, minskade resurser, för lite tid. Den psalmen kan vi utantill.

Det mest sorgliga är väl att ingen verkar vara på rätt plats. Och när Kalle kommer dit känns det ännu mer uppgivet: ”Jo, hej du, välkommen, så där såg vi också ut när vi kom hit.”

Unga människor rör sig så lite att de drabbas av ”gammelsjukdomar” som benskörhet vid 35 års ålder.

Efter sitt första möte med eleverna, med lärarna och med föräldrarna (ett möte så ödsligt att det kröp i oss) skulle väl vem som helst ha packat ihop och gett sig av hemåt.

Kalle åker i stället hem till sin mamma, gammal lärare, lägger sig på rygg i hennes trädgård och ber henne förklara: Varför är det på detta viset? Hur skall man göra som lärare? Gör det alls någon skillnad?

Han har precis träffat Sebbe också, en kille som ser på när de andra har gympa och som berättar en så ledsam historia att man när som helst vill falla i gråt. Finns det ingen som tar hand om Sebbe? Han är sämst, säger han själv, han bryr sig inte, han skiter i allt och alla och han vill ingenting. Han går i skolan bara ibland.

Kalle brakar nästan också ihop.

Det är på gränsen att man släpper igenom ett sådant grovt personligt självutlämnande av en 14–15-åring i ett tv-program, jag antar att Kalle och hans team verkligen förstår vad de kan sätta i gång med en sådan intervju, vad som kan hända runt Sebbe. Gör de det?

När Kalle kommit igenom sin första depression börjar han jobba. Ungarna har sällan gymnastikkläder, gymnastikskor, Kalle fixar lånekläder, får rektorn att installera en tvättmaskin, Kalle börjar jaga in elever på lektioner, prata runt, övertygar – han hinner också besöka en forskare som har mer nedslående nyheter: Unga människor rör sig så lite, och stillasittandet börjar redan i fyraårsåldern (!), att de som mycket unga drabbas av ”gammelsjukdomar” som Kalle säger, benskörhet till exempel, vid fyllda trettiofem!

Med viss ångest skall jag följa Kalle i spåren, det var en skakande start.

Läs mer.Fler krönikor av Johan Croneman

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.