Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Johan Croneman: Tittarstorm när Skavlan ställer politiska frågor till Åkesson

01:54. Sverigedemokraternas partiledare är gäst hos Skavlan. Där berättar han att han kommer att komma tillbaka som partiledare.

Inget parti har så lojala sympatisörer som SD. Kritiken var väntad men Fredrik Skavlan valde ändå fel väg.

Det blåste (givetvis) upp till tittarstorm efter Jimmie Åkessons ”Skavlan”-framträdande i fredags – det fanns egentligen ingenting som över huvud taget förvånade mig det minsta efter den comeback-intervjun, och tittar- och läsarstormar blir det numera alltid när Sverigedemokraterna kritiseras eller ifrågasätt det minsta. Det är egentligen det som är det nya. De kan liksom inte förlora.

Det är ett parti med minst 200.000 flitiga insändarskribenter, min egen korg fylls till brädden om jag så bara nämner Jimmie Åkessons namn i en bisats, i förbifarten.

Man kan till och med få för sig att det är organiserat – engagerat är det under alla omständigheter. Vilket annat svenskt parti som helst skulle skatta sig lyckligt med de närmast feberivriga partisympatisörer som SD har. De har förenats i sitt politiska utanförskap, och de håller ihop stenhårt. En gång i tiden kunde till exempel socialdemokraterna mobilisera sina rötter och sitt partifolk på liknande sätt, av det ser man snart ingenting alls längre.

Men som sagt: tv-intervjun gav egentligen ingenting. SD-väljarna rasade efteråt mot Fredrik Skavlans kritiska och ”oförskämda” frågor (”vilken annan partiledare hade fått ett sådant dåligt bemötande”), de politiska bedömarna och analyserna gav Skavlan med beröm godkänt för sin till synes tuffa attityd.

Det var en stukad Jimmie Åkesson i studion, uppenbarligen deprimerad, en man som bränt sitt ljus i bägge ändarna. Fredrik Skavlans försök att hoppa upp och bita honom i strupen fick snarast motsatt effekt.

Man har ju väldigt svårt att tro att Jimmie Åkesson skulle kunna komma tillbaka till politiken och den positionen och det tuffa medieläget. Han såg kolossalt ensam ut, närmast övergiven, trots att han förmodligen satt med alla sina väljare bakom ryggen. Har inte ni också känslan av att hans partimedarbetare redan betraktar honom som förlorad, ute, politiskt förbrukad...? Man ser liksom huggsexan framför sig.

Jag har inte det minsta svårt för dem som visar empati för en sjuk människa, vi är ju rätt många i det här landet som besökt samma sjukdomstrakter som Jimmie Åkesson, jag vågar nog ändå påstå att Sverigedemokraterna är ett parti som har alldeles särskilt svårt för just sådana som Jimmie. Man, snart medelålders, utbränd, jo, pyttsan, går på sjukpenning och har inget riktigt jobb. Spelmissbrukare dessutom.

Vad gör vi med dem?!

Fredrik Skavlan gick på rasistspåret – eller gick ”På rasistspåret”. Det är liksom det mest kontraproduktiva av alla SD-spår. Det rinner av dem utan någon som helst effekt – mer än halva svenska folket delar SD:s uppfattning att invandringen snor miljarders miljarder från skola, vård, äldreomsorg, och de hatar verkligen att för den sakens skull bli kallade för rasister, främlingsfientliga, fascister rent av. Jag får fler och fler mejl, sms och samtal med exakt samma budskap: ”Hej! Jag är inte Sverigedemokrat, kommer aldrig att rösta på dem, gillar inte Jimmie Åkesson – men är jag rasist bara för att jag tycker att vi tar emot för många asylsökande och att det kostar för mycket”.

Så enkelt har det blivit för dem, Fredrik Skavlan gjorde det snarast ännu enklare.

Jimmie Åkesson verkar ha gjort en jäkla resa, Fredrik Skavlan styrde bort från det personliga, mot det politiska – och fick absolut inget alls med sig.
Johan Croneman

 

Det är svårt att inte se SVT som politiskt utnyttjade, vare sig nu Jimmie Åkesson kommer tillbaka till politiken eller inte. Hade det kanske inte rent av varit vettigt att bara prata om det privata och det personliga, och helt undvika politiken...? Jimmie Åkesson verkar ha gjort en jäkla resa, Fredrik Skavlan styrde bort från det personliga, mot det politiska – och fick absolut inget alls med sig.

Jo, han tyckte själv att han var lite duktig. Och politiskt ”radikal”. En Sifomätning före och efter intervjun hade varit intressant – och kanske skrämmande.

Läs mer. Cronemans krönikor

”Ovärdigt att polisen förvägrar oss fakta om morden i Göteborg”. Polisen är snabb med att klaga på att medierna ”bara spekulerar” när något hänt. Det vore bra om polisen i stället funderade på hur de själva bidrar till ­spekulationerna. Läs mer

”Äntligen blev det lite dålig stämning i ett svenskt tv-program”. Thomas Pikettys frågor till Norwegians vd i ”Skavlan” var det bästa som hänt tv på länge. Senast det var bra usel stämning i SVT var på 90-talet, i ”det nya” SVT får det inte plats. Läs mer

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.