Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/kristofer-ahlstrom-nar-apokalypsen-kommer-ska-min-smarta-hogtalare-minnas-mig-som-en-odmjuk-samtalspartner/

Krönikor

Kristofer Ahlström: När apokalypsen kommer ska min smarta högtalare minnas mig som en ödmjuk samtalspartner

Smarta robotar tar över i ”Terminator: Rise of the machines”. Foto: Robert Zuckerman

De smarta högtalarna beskrivs som ”den största revolutionen sedan pekskärmen”. Men om vi nu ska dela hem med dem, ska vi då inte behandla dem med respekt? DN:s Kristofer Ahlström vill tacka Google – för sin egen överlevnads skull.

Kristofer Ahlström
Rätta artikel

Från köket kommer en ilsken röst, så sprakande av fientlighet att jag först inte känner igen den som min fästmös: ”Det är för att du är dum i huvudet!” ropar rösten.

Måltavlan för hennes aggression är vår nya smarta högtalare. ”Smart” ska dock ses i relation till övriga högtalares intelligenskvot – det är ingen bedrift att spöa ett gäng Marshallstackar i ett Mensatest. 

Läs även: Säg hej till din nya familjemedlem – en röstassistent 

Tanken med vår smarta, AI-drivna högtalare är att den via röstkommandon ska avlasta oss i vardagen: berätta hur kallt det är ute, spela upp musik eller svara på hur man kokar ett ägg. I ett reportage i DN från i juni beskrivs det som ”den största revolutionen sedan pekskärmen kom”, och efter ingressens lite hotfulla ”och du behöver göra dig redo” känner jag mig nödd och tvungen att låna en och testa.

Men vi har vissa kommunikationsproblem. När min fästmö frågar ”Vad är klockan?” svarar högtalaren med en lång definition av vad en klocka är, hur man mäter en tidsintervall, och så vidare. För en kvinna i ett mansplainande samhälle måste detta vara själva sinnebilden av helvetet. Sedan försöker hon tio gånger i rad att få högtalaren att spela upp en podcast på Spotify men får bara ”Jag förstår tyvärr inte” till svar. Till slut brister hennes tålamod.

Själv har jag desto svårare att bli arg på assistenten. Jag tycker dessutom att det är skitjobbigt att hela tiden ställa krav utan att någonsin visa min tacksamhet. Att brukspatronspösigt gasta befallningar till höger och vänster blir i längden som att lajva ”Herrskap och tjänstefolk”. Så efter varje lyckad order säger jag glatt ”Tack, Google!”, trots att min positiva förstärkning nog sker för döva öron.

Att brukspatronspösigt gasta befallningar till höger och vänster blir i längden som att lajva ’Herrskap och tjänstefolk’.

(Det finns förresten något anmärkningsvärt med att alla automatiserade assistenter – oavsett om de heter Siri, Alexa, Cortana eller Fröken Ur – pratar med väna kvinnoröster. Assistenter är alltid kvinnor, tycks tekniklogiken lyda. Det vore mer spännande med en smart högtalare som har en trotsig tonårings attityd. En som suckar sarkastiskt och stönar ”Fan vad gammal du är, farsan!” om jag ber den berätta vad drill-musik är för något.)

Men jag som alltid avskytt prylar och plastiga ting, varför har jag plötsligt utvecklat empati för en tämligen onödig kloss fylld av kretsar? Så minns jag: som liten var min bästa vän i flera år en grankotte. Och jag minns att jag brukade ställa fram en tallrik mjölk till min mjukistiger när vi andra åt frukost. Jag har alltid har besjälat min omgivning, oavsett om det gällt hundar, tallar eller tapeter.

Vill man ge mig filosofisk kredd kan man säga att jag ser anden i maskinen. Men det är också en fråga om rent hyfs. I veckans avsnitt av ”Vetandets värld” i P1 besökte man prästdagarna i Lund, där samtalet kretsade kring frågor om artificiell intelligens. En av diskussionerna de förhöll sig till var just ”Behöver man vara artig mot en smart högtalare?” Biskopen Johan Tyrberg har själv en sådan i hemmet, och har fått höra att han inte behöver anstränga sig för att vara trevlig mot den. ”Men mitt sätt att kommunicera bygger på artighetsfraser, och handlar inte bara om den som lyssnar utan också om mig som pratar – om man väljer att vara otrevlig mot en maskin, hur påverkar det vår kommunikation med andra människor i slutändan?” resonerar Tyrberg, och håller fast vid sitt hövlighetsspråk med maskinerna.

Läs mer: Röststyrning kan bli techbolagens nya guldgruva 

Det skriver jag givetvis under på. Men jag tänker också på det här med maskininlärning: konstant ursäktar sig min högtalare med frasen ”Jag håller ännu på att lära mig”. När robotarna väl har blivit självmedvetna vill jag därför att min högtalare minns mig som en ödmjuk samtalspartner. Så att jag slipper jagas av kulsprutebestyckade mördardrönare tillsammans med de sista fria människorna i civilisationens rykande rasmassor.

Tack, Google!

Läs fler texter av Kristofer Ahlström , till exempel om rösterna i hans huvud .