För bara några år sedan omgavs Apple av en unik, sektartad följarskara. År efter år, när det var dags att visa en uppdaterad Iphone, flockades de. På plats i Kalifornien om möjligt, vid direktsändande videoströmmar som alternativ. Applevaka. Så kallades det när de i grupp eller ensamma satt klistrade för att se hur många pixlar som hade tryckts in i skärmen på den kommande modellen.

Googlar man ordet i dag hittar man mest spår från 10-talets första hälft. ”Det var en härlig uppslutning på kontoret under applevakan i går kväll när applevänner kom på besök”, skrev en webbyrå i Stockholm på sin blogg. Konsumtionslusta har nog aldrig stått religion så nära som under de där åren. Men ja ja, det är klart att jag också följde dem. 

Sedan dess har diskussionen om mobiler svängt nästan 180 grader, till att handla mindre om nya funktioner och mer om skärmtidens fasor. På Apples produktvisning i fjol, alltså en sådan som några år tidigare hade framkallat vakor på webbyråer i Stockholm, var en av nyheterna Iphonefunktioner som varnar en vid överdrivet användande. 

Konsumtionslusta har nog aldrig stått religion så nära som under de där åren.

Men egentligen pekar båda fenomenen åt samma håll: Först att mobilen är så viktig att varje ny modell tarvar en högmässa. Sedan att den är så viktig att vi måste skydda oss från dess lockelser. 

Därför kanske detta får en del att ramla av stolen: Det säljs allt färre mobiler i världen. I fjol minskade försäljningen av smarta mobiler med 4,1 procent. Trenden verkar hålla i sig, under de första tre månaderna i år såldes 6,6 procent färre än samma period året innan. 

Vi väntar också längre med att byta ut mobilerna, i stället för att köpa nytt så fort det dyker upp en ny modell. I flera år har tiden mellan köpen blivit längre. Om svärmandet kring Apple och det ständiga smartphoneköpandet var ett konstruerat behov så tycks det ha nått vägs ände. 

”Vi såg inte mycket positiv aktivitet 2018”, sa en analytiker när siffrorna presenterades. Det är så klart korrekt om man tänker på Apples eller Samsungs aktieägare. Men tänker man på resten av världen, då är det fenomenala nyheter att marknaden kraschar. Mindre råvaror behövs, mindre energi går till tillverkningen. Färre nya batterier tillverkas. Berget av gamla skrotmobiler växer inte fullt så snabbt. Och folk sparar pengar när de behåller sina gamla mobiler lite längre. 

Varför blev det så här? Mättade marknader och att miljarder människor redan har skaffat sin första smartphone, så klart. Men också för att mobilen blev tråkig. Kanske viktig, men framför allt vardagligt tråkig. De förändras, men inte alltid till det bättre. Min nuvarande Iphone kan jag låsa upp med en galet avancerad teknik som skannar av mitt ansikte och använder det som nyckel. Men om jag har en fingervante mellan tänderna så känner den inte igen mig. Min förra läste fingeravtryck. Det fungerade perfekt. I övrigt ser de ungefär likadana ut år efter år. För i allt väsentligt har man hittat den bästa formen. 

Tråkigt, och en liten välsignelse att man kan sluta bry sig. Ett par år omgavs den av en fetischartad vurm, men i dag är smartphonen snarare ett bevis för att sådan utveckling inte är evig och linjär.

Mobilen slog igenom med en hastighet som saknar motstycke i teknikhistorien. Sen blev den vardag. Sen blev den trist. Sen blev det ett vanligare samtalsämne vilka appar man ska radera och hur långt från sängen mobilen ska ligga än vad nästa, svindyra Iphone kommer ha för funktioner.

Läs fler krönikor av Linus Larsson.