Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Lotta Olsson: Man kan mena väl och ändå bli använd i syften som man inte har tänkt sig

Sammandrabbning i Malmö.
Sammandrabbning i Malmö. Foto: Erland Vinberg / TT

Vilka grupper använder våld och vilka är det största politiska hotet? Frågorna är extra brännande efter händelserna i Malmö. Två aktuella böcker handlar just om extremism i Sverige.

Två böcker påminde obehagligt mycket om varandra den senaste veckan: Katarina Wennstams nyutkomna deckare ”Skuggorna” och Per Nilssons Augustprisbelönade ungdomsbok ”Svenne” från 2006, som DN just nu delar ut som gratis e-bok till alla prenumeranter.

Båda handlar om politisk extremism. Per Nilsson låter artonåriga Svenne berätta om hur ett nationalistiskt parti växer fram. Svenne gick med i partiet av en rad anledningar, som Per Nilsson skickligt gestaltar i undertexten. Men Svenne blir alltmer tveksam till våldet som växer fram i partiets kölvatten. Han ser sig inte som rasist, han har ju kompisar som kommer från andra länder. Tvärtom blir han bara illa berörd när allt fler i partiet är öppet nynazistiska.

Men man kan mena hur väl som helst och ändå bli använd i syften som man inte har tänkt sig. Per Nilsson skissar ett scenario där många människor börjar peka ut invandringen som ett stort problem och vad konsekvenserna kan bli när den militanta svansen börjar ta över.

Katarina Wennstam, å sin sida, berättar om en terrorgrupp som ägnar sig åt att söka upp män som blivit dömda för kvinnomisshandel och utsätta dem för exakt samma våld som de själva använt.

Vad blir konsekvenserna? Ja, i Katarina Wennstams bok välkomnar folkopinionen våldet, med ett fåtal undantag. De våldsverkande männen får ju vad de förtjänar. Att det råkar ske genom en terrorgrupp spelar ingen roll, inte heller att det handlar om män som redan har avtjänat sina straff. Här är i stället det utomparlamentariska våldet rättfärdigat, som en metod att visa att dagens rättssystem inte är rimligt. Männen har dömts till för låga straff och därför tar terrorgruppen sig rätten att förstärka straffen.

Det är lätt att dra paralleller mellan böckerna och fundera över hur lika de resonerar. Svennes partikamrater i Rättvist Sverige klår upp, mördar, hämnas på människor som de tycker förtjänar straff, precis som Katarina Wennstams terrorgrupp. Skillnaden är att Per Nilsson lyfter fram alla misstag som begås. Våldet som drabbar oskyldiga. Skräcken som sprider sig. I Katarina Wennstams version gör våldsverkarna inga misstag, utan är alltid styrda av iskall logik.

Jag kan inte påstå att det lugnar mig.

Efter helgens händelser i Malmö, där en demonstration organiserad av Svenskarnas parti mötte en stor motdemonstration, är böckerna ännu mer aktuella. Vem använder våld? Vilken politisk riktning är det största politiska hotet?

I Malmö var det de militanta vänsteraktivisterna som stod för de utomparlamentariska aktionerna. Svenskarnas parti hade demonstrationstillstånd. Å andra sidan var vänsteraktivisterna del av en folklig opinion mot rasism och nynazism, och det övervägande flertalet tog givetvis inte till våld.

Polisens roll vill jag inte ens gå in på. Det är de som ska försvara oss alla mot våldsverkare.

När jag funderar över likheter och skillnader mellan ”Skuggorna” och ”Svenne” tänker jag att de ändå ligger ett steg efter verkligheten. Svenskarnas parti begär demonstrationstillstånd och genomför fredliga möten. Motdemonstranterna går ut för att visa sin avsky och markera sitt avståndstagande. Några tar till våld.

Resultatet blir ett antal rubriker om våld. Rubrikerna handlar inte om Svenskarnas parti utan om vem som har gjort mest fel: poliserna eller motdemonstranterna.

Som sagt: man kan mena hur väl som helst och ändå bli använd i andra syften än man tänkt sig. Inte var det väl detta som var meningen med protesterna mot Svenskarnas parti?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.