Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Det är livsfarligt när människor förlorar hoppet om hoppet

Vi ser just nu en ny form av världssmärta: en förlorad framtidstro. Man kan skratta åt att medelklassen uttrycker det. Men bristen på hopp kan också ha förödande konsekvenser.

Barfotadiagnosen ”politiskt deprimerad” kom i svang för några år sedan. Det var vänsterlutande personer som led av frånvaron av en stark socialistisk rörelse i Sverige, senare har uttrycket anammats i vidare kretsar och kommit att handla om oron hos människor som ser konservatism och auktoritära politiska riktningar vinna mark.

Den ”politiska depressionen” hade knappt satt sig som uttryck förrän den mötte någon sorts ironiskt motstånd från dem som trivs med samtidens tendenser. Men i senaste numret av Magasinet Arena plockas frågan upp på nytt – nu som ett ämne för psykologen och filosofen. En person har vänt sig till deras fasta avdelning för politiska frågor till psykolog och filosof, och frågar hur hen ska få hoppet tillbaka i en tid utan politiska visioner.

Filosofen Maria Sá Cavalcante Schuback svarar att ”Hoppet är ett sätt att förhålla sig till det som ännu inte finns, till framtiden, genom att förvänta sig att något bättre, en räddning, kommer att inträffa.” Men nu, nu verkar det ”som om världen är besviken på hoppet. Och det är som ett svar på denna besvikelse som terror och våld inkallas på så många till synes olösliga problem. Och därtill den globala ledan när meningen med arbetet har lösgjort sig från alla idéer om självförverkligande.”

Denna lilla geniala avdelning i tidskriften lyckas faktiskt sätta fingret på några av vår tids stora våndor: en ny form av världssmärta, ett tappat hopp om hoppet.

Man kan skratta åt den politiska hopplöshet medelklassmänniskor känner i fredliga länder, särskilt i perspektivet av flyende människor som knappast har tid och råd med uppgivenhet, utan som bara måste röra på sig för att överleva.

Men bristen på hopp kan också ha förödande konsekvenser; som det förlorade hoppet hos en ung europeisk utanförskapsgeneration.

I Newsweek Europe publicerades i förra veckan en artikel med den provocerande rubriken ”Jihadi cool: Belgium’s new extremists are as shallow as they are deadly” (22/3). Artikeln diskuterar hur en ny generation terrorister inte har särskilt mycket med till exempel al-Qaidas radikaliserade fundamentalister att göra – dessa unga människor har ingen djupare förankring i islam, även om de själva gärna vill få det att framstå så.

I stället, enligt artikelns underrättelsekällor, handlar det om unga människor utan framtidshopp och utan en känsla av att tillhöra vare sig den egna gruppen eller den större samhällsgemenskapen. Det vill säga – psykosociala och sociala faktorer, som närhet till unga terrorister i närområdet är viktigare orsaker till nyrekrytering än djupgående religiös radikalisering.

Det är ett provocerande påstående, inte bara därför att islam som förklaringsmodell har stor förankring i mångas medvetande. Det är provocerande också därför att terrorism utan någon stark ideologisk eller religiös motor sätter en smärtsamt lättsinnig prägel på döden.

Om det ligger något i artikeln och om dess källor vet vad de talar om, visar det på en konsekvens av en ny världssmärta som inte bara drabbar individen, utan också andra människor; det är en hopplöshet som kräver människoliv.

När kommer vändningen? Med rörelser som varken dras till det auktoritära eller till våldet, men som ändå förmår samla och som gör hoppet hoppfullt igen.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.