Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 09:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/malin-ullgren-glom-inte-bort-den-avgorande-attioaringen-annie-ernaux/

Krönikor

Malin Ullgren: Glöm inte bort den avgörande åttioåringen Annie Ernaux

Bild 1 av 2 Under framför allt 90-talet lästes Annie Ernaux flitigt i Sverige.
Foto: Horst Galuschka/dpa
Bild 2 av 2 Annie Ernaux
Foto: Donatella Giagnori

I nästa vecka kommer Édouard Louis självbiografiska och klassgranskande berättelse ”Vem dödade min far” ut på svenska. Då finns det alla skäl att påminna om hans föregångare, snart 80-åriga författaren Annie Ernaux, skriver Malin Ullgren.

Rätta artikel

Bakom de senaste årens mest uppmärksammade och hyllade franska manliga författare står en snart 80-årig kvinna. Det är tyvärr sant och ingenting jag kan göra något åt, även om det för känsliga öron kan låta som ett besvärande bredbent feministiskt påstående.

Men nu, när Édouard Louis bok ”Vem dödade min far” kommer ut på svenska i nästa vecka, hans skarpa och sorgsna skildring av den franska, lantliga arbetarklass han föddes i, finns det alla skäl att påminna om Annie Ernaux. På 1980-talet började hon odla fältet där sociologin förvandlas till skönlitteratur, där den enskilda människan får syn på sig själv genom att också se kollektivet.

Född 1940 i Normandie, dotter till ett par som drev kombinerat kafé och specerihandel, har Ernaux i en rad briljanta, självbiografiska essäer gestaltat vad det innebär att i det hårda franska klassamhället ta det mycket långa klivet från periferi till intellektuellt centrum: att byta språk fastän man fortfarande talar franska. Att uppleva intensiv skam när man ser sin egen bakgrund med den nya medelklassblicken.

Annie Ernaux fann en form för klass, erfarenhet och självbiografi, som visat yngre författare vad de faktiskt kan göra: syna skammen metodiskt och ge den ett starkt litterärt uttryck. Att utgå från den egna erfarenheten, men aldrig isolera jaget från världen. Édouard Louis har själv talat om betydelsen Ernaux haft för hans skrivande, liksom Didier Eribon (”Tillbaka till Reims”) också har lyft fram hennes avgörande roll som föregångare.

Under framför allt 1990-talet var Annie Ernaux välläst också i Sverige, med fantastiska berättelserna ”Min far”, ”Kvinnan”, ”Sinnenas tid” och ”Skammen”. Senare verk har inte översatts alls, vilket är väldigt synd.

Kanske har det med Édouard Louis svenska framgångar att göra, för nu är Ernaux på väg tillbaka också här – nästa år ges hennes strålande ”Les Années” ut av Norstedts, med titeln ”Åren”.

Läs också Édouard Louis: ”Alla som förolämpat en gul väst har förolämpat min far”

Boken är nominerad till Man Bookers internationella pris och var en av sex böcker som på tisdagen gick vidare till den så kallade korta listan. Och jag kan varmt rekommendera den, antingen man vill läsa på franska eller engelska redan nu, eller när den svenska utgåvan kommer 2020.

”Åren” kom ut i Frankrike redan 2008. Det är en ovanlig självbiografi, där jaget står tillbaka för den kollektiva skildringen av Frankrike under krigsåren, fram till 2010-talet. Författaren ser det icke-individuella i sin uppväxt, på ett sätt som är existentiellt omskakande och sant. Snart kommer ingen längre att veta vad hon talar om, vem hon var. Och med henne försvinner rösterna från de äldre som hade upplevt båda världskrigen, de som skämtade på ett visst sätt, de som hade svultit och som drömde om att få dö inomhus.

Det är inte sentimentalt, bara en påminnelse om det hisnande i att världar försvinner medan man fortfarande lever, sedan man själv, språket man hade, huden, de inre bilderna. Frånvaron av ett jag i delar av hennes berättelse är fascinerande. Å ena sidan en så intim skildring av att bli till som människa, samtidigt som Ernaux visar hur detta jag, det som varit så starkt och viktigt i livet, snart kommer att vara helt abstrakt. Berättarperspektivet bjuder in döden.

Så: läs gärna Édouard Louis ”Vem dödade min far?”. Men glöm för all del inte bort Annie Ernaux, vars nyskapande verk gick före.