Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Krönikor

Maria Schottenius: Exkludering är grogrunden för extremism

Den islamistiska terrorn leder till att muslimer utesluts i det franska samhället, vilket i sin tur skapar en grogrund för radikalisering och fundamentalism.

Det var ingen student, det var en arab”. Det är nu snart trettio år sedan jag hörde en grannfru säga så efter det att Malik Oussekine, som deltog i studentprotester dödades av poliser i Paris i december 1986.

Jag hade det året flyttat till Paris med man och två små barn. Vår grannfrus dotter var fem år och gick i samma klass som min dotter. Jag hade väldigt svårt att ta in vad hon sa.

Tidigare under hösten hade bomberna detonerat på Paris gator. Magasinet Tati på rue de Rennes hade sprängts i luften. Man räknade under den period som kallades ”svarta september” till totalt tretton attentat med tretton dödade och 300 skadade.

Då som nu var Paris i chock. Och på den följde en rigorös polis­bevakning. På vår sons internationella skola vaktade poliser utanför klassrummen. Det fanns hot mot skolan. För att komma in i Frankrike krävdes nu visum och det blev krångligt att försöka resa mellan Sverige och Frankrike. Långa sittningar på passkontrollen.

Det här var första gången som den konflikt världen nu lever med blev synlig i Europa och Frankrike. Den muslimska, religiösa fundamentalismen fanns möjligen som ett internt problem i Iran efter det att Khomeini, efter sin exil i Frankrike, hade blivit landets ledare. Men det här var före fatwan mot Salman Rushdie och ingen global angelägenhet.

Frankrike såg inte det här som ett europeiskt eller västerländskt problem utan som sitt eget, delvis självförvållade. En eftervärk av kolonialiseringen där islamister radikaliserats i deras forna kolonier. Och med sitt visumtvång skar fransmännen av sig själva från omvärlden.

Algerietkriget från 60-talet dök upp som modell för erfarenheten. Man tänkte inte i första hand, som nu, islamistisk terrorism, när franska och västerländska journalister och universitetsfolk kidnappades i Libanon under våren 1986. Då gällde fångutväxling och förhandling mellan Frankrike och jihadister.

I varje nyhetsprogram utannonserades hur många dagar personerna suttit gisslan i Libanon. Le Pen och internationella fronten fick framgång med slagord som: ”Tre miljoner invandrare, tre miljoner arbetslösa”. Med våldet och bomberna, kontrollerna i tunnelbanan och visumreglerna befäste de sin position. Brutaliseringen av samhället spelade dem i händerna.

Det hjälpte inte att François ­Mitterrand med hjälp av nuvarande presidenten François Hollande hjälpte fram organisationen SOS Racisme, som svar på Nationella frontens ohöljda rasism och främlingsfientlighet. Flera av de personer som den gången gick ut och demonstrerade är för övrigt desamma som nu leder demonstrationerna mot attentatet mot Charlie Hebdo.

Le Pen kunde gå mellan dukade bord och plocka åt sig väljare, allt fler för varje år. De antirasistiska grupperna försökte med blandad framgång organisera sig. Men det var varken lätt att enas eller att få kraft i argumenteringen.

Under tiden fortsatte terrorist­attackerna, inte bara i Frankrike, och fransmännen fick byta tankemönster än en gång.

”Spänningens strategi”, ett uttryck från den italienska fascismen, är en klassisk terroristuppfattning, som går ut på att få till stånd den avgörande konfrontationen mellan staten och ”befriaren”.

Så när islamistiska fundamentalister i form av terroristattacker skapar en så stark exklusion av muslimer i ett samhälle att det nästan inte går att vara muslim, vad händer då? När man är utanför, utstött, misstänkliggjord.

Jo, då skaffar man sig andra förebilder, andra lojaliteter. Det är då IS blir ett alternativ. Och man är beredd att radikaliseras.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.