Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Maria Schottenius: Påven vill skriva om historien – och han har mycket bråttom

Påven spelar ett högt spel framför allt genom sin stora upprensning av Vatikanens minst sagt skumma affärer. Och nu lever han mycket farligt.

Det finns en person som absolut inte tar semester. Påven Franciskus.

Just nu röjer han upp i Vatikanen. Hårt och skoningslöst. Före jul, den 22 december sjukförklarade han den katolska kyrkans ledning, räknade upp femton åkommor som ”plågar Vatikanens makthungriga byråkrati” och som han vill bota under det nya året. Applådåskorna från de samlade kardinalerna och biskoparna uteblev.

Det såg idylliskt ut när SVT sände julmässan direkt från Sankt Peterskyrkan i Rom, men skenet var bedrägligt. I själva verket kokade det bland kardinalerna i bänkarna.

De hade då hört påven avlägga en lång, litterärt målande uppräkning som gick ut på att kurians företrädare förhärligar sig själva, glorifierar sina ledare, har blivit offer för karriärism och opportunism, är andligt och mentalt förhärdade etc.

I Le Nouvel Observateur finns ett initierat och genomarbetat reportage med rubriken ”Vem vill åt Fransiskus skinn?” Tidningen konstaterar att Franciskus är den mest älskade bland påvar.

Det som gör honom till en förebild för många människor är samtidigt precis det som gör att han nu lever mycket farligt: hans attack mot de ekonomiska skandalerna i kurian, hans nolltolerans mot sexuella övergrepp inom kyrkan, hans omdefiniering av familjepolitiken, bland annat respekten för homosexuella. Om man dessutom lägger till att han som förste påve utmanar den italienska maffian, är det fråga om direkt livsfara.

Franciskus jämförs ofta med den populäre påven Johannes XXlll, även han med stort socialt engagemang, som dog under det radikala och mycket kontroversiella andra Vatikankonciliet, oklart hur. I april förra året helgonförklarade ­Fransiskus honom.

Det går ryktena om att påven ska lämna sitt ämbete. Bakgrunden är att ett antal högt uppsatta kardinaler, bland annat en som tillhör ultrahögern som säger att ”kyrkan med Franciskus är som ett fartyg utan roder”, en annan som är chef för Troskongregationen, det som förr kallades Inkvisitionen, är beredd att få Franciskus avsatt.

Franciskus i sin tur rensar nu ut Ratzingerfolket och dem som tillhör den yttersta högern, som kämpar för att behålla de moralkonservativa doktrinerna och Opus Dei, som efter några år i värmen nu är på väg ut i kylan.

Påven spelar ett högt spel framför allt genom sin stora upprensning av Vatikanens minst sagt skumma affärer. Eftersom han vill att det som sker inom Vatikanbanken ska vara transparent kommer en stor del av kyrkans män, kardinaler och andra som är inblandade i ekonomiska skandaler att avslöjas. Det här handlar om en del av det globala finanskapitalet och om korruption på en ekonomisk världsscen.

Just nu, i dessa dagar, har medierna fokus på påvens program mot ”likgiltighetens globalisering” och den nya familjepolitiken som ska diskuteras i Synoden i oktober. Om det inte smäller innan dess.

”Vem tror han att han är, den lille argentinaren?” som en av de centralt uppsatta kardinalerna uttryckt det. Och en annan: ”Vi har misstagit oss.”

Om tre veckor, den 14 februari, ska 20 nya kardinaler installeras. och under tiden trappas dubbelspelet mot Franciskus upp. Maktfördelningen mellan kardinalerna kan då förändras drastiskt, och för dem som vet att de kommer att sjunka ner i hierarkin gäller det nu att försvaga påven. Helst få honom avsatt.

Det kan låta som ett långsamt arbete att skriva historia. Men när man faktiskt gör det måste det ofta gå snabbt. Därför har påven bråttom.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.