Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Unga kvinnor måste gång på gång slipa knivarna

”Jag var också med i den feministiska aktionsgruppen Stödstrumporna som bildades inför valet 1994 med devisen 'Hela lönen, halva makten' och som resulterade i en stark ökning i kvinnorepresentationen i riksdagen.”
”Jag var också med i den feministiska aktionsgruppen Stödstrumporna som bildades inför valet 1994 med devisen 'Hela lönen, halva makten' och som resulterade i en stark ökning i kvinnorepresentationen i riksdagen.” Foto: Maria Schottenius

För varje uppror flyttar kvinnorna fram sina positioner. De sexuella övergrepp som kvinnor tidigare lärde sig att de måste överse med kan i dag leda till fängelsestraff. Och det är en mycket stor framgång. 

Vi samlar nu ihop upplevelserna av #metoo; triumfen, chocken, men också de såriga erfarenheterna. Det är den tredje, stora feministiska aktionen jag sett på nära håll. Den första skedde 1978, den andra 1993–94. Dessförinnan kom den feministiska Grupp 8, som framgångsrikt kämpade för daghem och andra sociala reformer som underlättade för kvinnor att yrkesarbeta. 

Det är ett år sedan #metoo skakade världen. Anledningen till att så många agerade just i Sverige – 63.000 kvinnor inom olika yrkesgrupper – beror inte på att det är värre här än i andra länder. Snarare tvärtom. Nolltolerans mot sexuella trakasserier känns som ett realistiskt alternativ i Sverige. Det gör det inte överallt. Och den anklagelse som kvinnor brukar få om de försöker fösa bort kladdande händer – bristen på humor – motsägs av den språkliga kreativiteten när det gällde vinjetter för de olika yrkesgrupperna. Kvinnor i inom ridsport samlades under #visparkarbakut, kvinnliga byggnadsarbetare under #sistaspikenikistan, kvinnor i restaurangbranschen #vikokaröver och så vidare.  

I grunden är #metoo en journalistisk bragd.

Kritik har framförts mot att stora medier blev fartblinda och ägnade sig åt namngivningar och felaktiga anklagelser. Det har inträffat i enstaka beklagliga och tragiska fall, men i grunden är #metoo en journalistisk bragd. Ingenting av detta skulle ha skett utan medierna. De etablerade och de sociala tillsammans. 

Aktionen blev genomgripande. Den norska litteraturforskaren Toril Moi, professor vid Duke University, säger i P1 Kultur att #metoo innebär en ny våg i kvinnorörelsens historia. Och jag anser att inte sedan den kvinnliga rösträtten har det i Sverige förekommit en så omfattande gemensam manifestation av kvinnor.

Det har gått 40 år sedan kvinnorna på Aftonbladet gick samman och skrev ”Dokumentet” där vi vittnade om vår arbetssituation, en bok som i dagarna ges ut på nytt av Norstedts förlag.

Det har gått 40 år sedan kvinnorna på Aftonbladet gick samman och skrev ”Dokumentet”.
Det har gått 40 år sedan kvinnorna på Aftonbladet gick samman och skrev ”Dokumentet”.

Vi som då jobbade på tidningen tog itu med en sprit- och tafskultur som vi ville få bort. Genom att berätta ville vi uppmärksamma ett problem och göra något åt det. Vi gillade vår arbetsplats men insåg att det fanns potential för en annan och bättre journalistik som också kunde riktas till kvinnor. Och att den tråkiga, sexistiska, gubbtidning som inte sällan tillverkades i fyllan och villan i de gamla Klarakvarteren, inte hade någon framtid. Vår aktion var effektiv och konstruktiv. Organisationen var platt, tidsandan antiauktoritär. Ingen av oss var rädd för några chefer eller repressalier. Det var en stor fördel. 

Vi är stolta över det vi åstadkom, fast våra texter ... jag vågar knappt läsa igenom min. De kom till snabbt och för ett ändamål. Vi ville berätta för varandra och ingen tänkte att det här skulle komma ut som en bok 40 år senare. Men när jag nu bläddrar ser jag att det finns en fräschör i det omedelbara och direkta tilltalet. 

Jag var också med i den feministiska aktionsgruppen Stödstrumporna som bildades inför valet 1994 med devisen ”Hela lönen, halva makten” och som resulterade i en stark ökning i kvinnorepresentationen i riksdagen. Dessutom ”varannan damernas” i den socialdemokratiska regeringen. Det var också en snabb påtryckningsmanöver som gav konkret resultat. 

När DN-journalisten Matilda Gustavsson förra hösten förmedlade vittnesmålen från de arton kvinnorna mot Kulturprofilen uppstod en rörelse, som nu lett till en rättsligt fällande dom.  

Det kan se ut som om historien upprepar sig. Att unga kvinnor gång på gång måste slipa knivarna för att göra samma sak. Men glöm inte att för varje uppror flyttar kvinnorna fram sina positioner. 

Det kvinnor för fyrtio år lärde sig att de måste överse med, sexuella övergrepp, uppfattas i dag som kriminellt och kan beläggas med fängelsestraff. Och det är en mycket stor framgång. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.