Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 19:31 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/maria-schottenius-vaderleksrapporten-ar-svenskarnas-boneutrop-orkestrerat-av-public-service/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Väderleksrapporten är svenskarnas böneutrop orkestrerat av public service

Skärgårdshavet.
Skärgårdshavet. Foto: Hasse Holmberg/TT

Är väderleksrapporten i Sveriges Radio den rest av bön som förenar människor i landet? I klimathotets tider och med det kärva och nyckfulla nordiska vädret finns det förstås anledning till besvärjelse. 

Bottenviken, Norra Kvarken, Norra Bottenhavet, Södra Bottenhavet, Ålandshav, Skärgårdshavet, Finska viken och så vidare, till Tyska Bukten, Fiskebankarna och Syd Utsira. 

Syd Utsira. Det är sannolikt den som griper djupast i hjärtat. 

Jag vet inte vad ni tycker om de 35 minuter väderrapportering och prognoser som varje dag presenteras i Sveriges Radio P1? Fem minuter fem gånger om dagen plus tio minuter på kvällen, då sjövädret och vindstyrkan exponeras i detalj. ”Med risk för dålig sikt eller dimma. Någon skur kan också passera.” 

Jag är ledsen, och sårar säkert några, men jag tycker det är tråkigt. Jag tycker det är för många och för långa väderleksrapporter i Sverige Radio. De stoppar upp, det är tjatigt med detta mässande flera gånger om dagen. Och vilka radiolyssnare behöver veta vädret så i detalj?  Sjöfolk har rimligen andra sätt att ta reda på vad det blir för väder. Så för vem ger vi så stort utrymme för väder och vind i Sveriges Radio? 

Jag bestämde mig för att ringa upp P1:s kanalchef Nina Glans och fråga henne vad de vill med allt detta väder. Och hon gjorde mig mycket förvånad. Nästan rörd. 

För det finns ingen riktigt hållbar anledning. Man sitter inte fast i konstiga avtal med SMHI. Sjöfolk har sina appar och andra kanaler med mer specifik information. 

För mycket väder i P1? Lyssna på Maria Schottenius när hon intervjuas i P1 

Nej, det handlar inte om nödvändighet, utan om tradition. Många människor är så fästa vid namnen på orterna i sjörapporten att det skulle blir en stor livsförlust att inte få höra dem varje dag i radio. 

– De gånger vi tar bort vädret, som i stora nyhetslägen, Parisattentatet eller Drottninggatan, får vi alltid reaktioner, säger Nina Glans. 

– Det finns inget krav på oss att sända så mycket väder, det är snarare en tradition och ett upplevt behov. Det kanske är ett sätt att veta att världen står kvar. Bekräftelse på att platserna ligger där de ligger. Höra att det regnar där min dotter bor. En del äldre sitter och antecknar vädret, har jag förstått. 

Och det har blivit lite kult med sjövädret. Nina Glans berättar att hon till exempel fått en tygkasse med namnen på alla sjöplatserna.  

Jag är ledsen, och sårar säkert några, men jag tycker det är tråkigt. Jag tycker det är för många och för långa väderleksrapporter i Sverige Radio.

Det verkar som om Sveriges Radio har kvar sina utförliga väderleksrapporter med sjövädret av poetiska skäl. För att orden, namnen, tagit plats i människor och verkligen betyder något för dem. Och skapar känslan av att landet hänger ihop med dess omgivande vatten och öar. 

Eftersom litteratur är ett stort livsinnehåll för mig känner jag mig lite snål som inte helt kan bejaka att Sveriges Radio gör något så enastående som att fylla sin tablå med att svara på människors behov av poesi. Eller vad det nu är. Meditation? Lugnande ord i en känd ramsa? Ett slags mantra, som radion tillhandahåller varje dag på bestämda tider?

Kan det helt enkelt vara så att det finns ett gapande tomrum efter den tid då många människor i Sverige bad morgonbön, bordsbön, aftonbön varje dag? På samma sätt som troende i katolska och muslimska länder och församlingar har sina bönestunder. 

Jag undrar om inte väderleksrapporten är den rest av bön som förenar människor i detta land där väderleken kan innebära så traumatiska upplevelser. 

En lång, mörk, kall vinter kräver själsstyrka för att uthärda och då kan det bli verklig kris om den hett efterlängtade semesterperioden regnar bort. En kylig, blåsig och regnig sommar kan skapa nedstämdhet, rentav depressioner under resten av året. Det kan arbetsgivare vittna om. 

Och i klimathotets tider finns det förstås anledning till besvärjelse. Det minsta vi kan göra är att hålla oss uppdaterade och medvetna om det klimat vi lever i. 

Även om vi inte tror på vädergudarna, eller känner att vi personligen kan göra särskilt mycket åt vädret, skapar kontakten med själva vädret trygghet i det dagliga böneutrop som orkestreras av public service. 

Läs mer: Våren är här – soligt och varmt i hela landet 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.