Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Krönikor

Niklas Wahllöf: I SVT:s nya trädgårds-dokusåpa är det faktiskt ingen som nyps eller bits

Programformen dokusåpa lockade de smarta att gilla skit. Till slut har genren utvecklats – det snälla är det nya.

Den gamla förskräckliga dokusåpan. Programformen som vi fick för våra synder där tio människor tävlar, nyps, bits, lismar, slåss, älskar, gäspar, intervjuas separat, blir hemskt ledsna av att skickas hem alternativt storgråtande jublande över en seger. Ni vet. Och gnistorna i form av oärliga mediemänniskor som i förment solidaritet hyllade programmen, fick brasan att ta sig och spridas som en fortfarande outsläcklig präriebrand, och som snart blev mycket mossig att känna tveksamhet inför, något som grånade seniorer kunde hytta med käppen åt medan vi andra postmodernistiskt nog gladdes åt högen med bajs. Ja ja, ni vet.

Då dokusåpan i mycket har utvecklats till att – trots kvardröjande tveksamheter – faktiskt handla om talang är det närmast märkligt att den gamla idiotformen lever kvar.

Eftersom jag frankt antog att det inte går att tävla i trädgårdsodling på tid, såg ”Trädgårdskampen” i SVT i tisdags – vilket det väl har trailrats om sedan första flaskan glögg knäcktes – ut att kunna bli just den gamla sortens dokusåpa där man tvingas slåss med andra vapen. Det var därför med småtrötta suckar som övertecknad slog sig ned framför absurditeten. Och jo, tillgjordhet, knasighet, infantil lek, allt detta präglade programmets start då tio tävlande från rikets alla väderstreck tilldelades var sin liten jordlott på samma fält utanför Lund. Där ska de alltså tävla i olika former av trädgårdsodling, från design till beskärning.

De ska bli färre och färre, tills endast Sveriges trädgårdsmästare! nej, det går ju inte, Vinnare i Trädgårdskampen! utses, intervjuas i pressen, är med i ”Go'kväll” i tv och på Bok- & Bibliotek 2014 får presentera sin egen trädgårdsbok, eller vad följden nu blir. Här blir det ”helt andra förutsättningar än vanlig trädgårdsodling” gastar någon och jag hinner knappt tänka ”men det var väl onödigt?” innan deltagarna ska leta efter sina namn i en höstack, hoho, och slå ned en konstnärligt utformad namnskylt i sin tilldelade mylla.

Det är en hemsk början.

Men rätt snart börjar något annat skönjas, något faktiskt helt unikt. De tio deltagarna verkar främst vara intresserade av, tja, trädgård. Inte bara det att ingen nyps eller bits eller slåss eller gäspar som en högstadieelev, utan här verkar ingen ens överdrivet intresserad av kameran.

Och hör här: Flera deltagare hjälper varandra om tid finns över.

Hjälper. De byter plantor med varandra. De pratar med varandra, berömmer varandra, hamrar åt grannen, gräver, drar. Programledarna och juryn – en trojka ur den yppersta trädgårdsaristokratin bestående av Gunnel Carlson, Peter Englander och Hannu Sarenström – verkar inte intresserade av så mycket annat än att här ska skapas fina trädgårdar och den finaste, mest hållbara trädgården är den som ska vinna. De är raka, okomplicerade, känns ärliga. Det är ju riktigt bra det här.

”Trädgårdskampen” får en inte att sätta sig spikrakt upp i soffan och kompulsivt twittra att ”historiens vind vänder här och nu!”, men ett litet trendbrott är det. Visst kan det bero på ämnets terapeutiska effekter, odling skapar ödmjuka människor, eller på juryns chosefria professionalism, också den kan tänkas springa ur ämnet. Men tänk om ”Trädgårdskampen” är tecknet, att det är ute att för egen vinning armbåga sig fram, att smida ränker, ljuga, prata skit om den ena medan man klappar den andras rygg?

Tänk om ”Trädgårdskampen” i själva verket är den mest moderna dokusåpan – och parallellt rullande ”Farmen” i TV 4 gammal dynga? Tänk.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.